På förmiddagen, då solen bara har börjat lysa upp stormhattarna, ligger daggen som pärlor över spindelnätet. Tusen och åter tusen glittrande små droppar lyser i spindelnätet.
Nätet har ingen märkbar regelbundenhet. Många, många små trådar går kors och tvärs över varandra utan någon som helst ordning, och alltsammans är bara ett tillfällighetsverk. Om ett dygn har spindeln gjort sig ett nytt nät.
Som rationellt tänkande människa tycker man ju att det saknar all logik – "mycket skrik för litet ull". Som om man skulle sticka sig en ny tröja varje kall morgon och sedan slänga den några timmar senare när det har blivit för varmt för tröja. Eller kanske som när man köper två nya plastkassar varje gång man handlar, bara för att bära hem maten. Det saknar också logik.
Det mesta handlar om sådant som lever alldeles i min närhet, men här finns även en del tankar om livet i allmänhet och om sådant som bara skenbart kan räknas dit – eller tvärtom.
Vem?
- Karin
- Fyrtiotalist som läser mycket och tänker, ibland ganska långa och komplicerade tankar, leker med datorn eller kryper omkring i rabatter för att titta på växter och skojiga insekter. Eller sitter vid dammkanten och beundrar djurlivet i vattnet. Har konstant kameran inom grepphåll och svarta naglar så länge det inte är tjäle i jorden. Tränar ambitiöst på att bli gammal.
1 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
njaaaa! Helt ologiskt med två kassar är det ju inte eftersom de senare används för att slänga sopor eftersom "riktiga" soppåsar är skrutt;D
SvaraRadera