När jag var liten bodde vi i Enskede gård i Stockholm. Vi hade en ganska stor trädgård med många fruktträd, och bland dem fanns ett litet hampusträd.Äpplena på det trädet var godare än alla andra äpplen. De mognade tidigt, så pass att man kunde börja äta dem innan sommarlovet var slut – det var ju längre på den tiden då man fortfarande hade sexdagarsvecka i skolan.
De här äpplena var dessutom så lagom stora. Två rejäla tuggor räckte för att sluka hela äpplet, med kärnhus och allt. Man var inte så kräsen i den åldern.
Jag var väldigt förtjust i det här trädet, så pass att jag kallade det "mitt". Jag bestämde att jag skulle ha ett hampusträd när jag blev stor. Nu är jag stor, och nu har jag äntligen det där hampusträdet. Det gav ett enda äpple första året det bodde här. Förrförra och förra året var utdelningen något generösare. Och i år har det slagit till riktigt på allvar – minst hundra hampusäpplen blev det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar