Förr skrev man – helst för hand – tackbrev när man hade varit bortbjuden eller fått en present. Extra viktigt var detta om man hade fått en present av en äldre släkting, särskilt om släktingen var en så kallad arvtant. Så här kunde det se ut:
Käraste faster Märta!
Jag vill bara tacka för den stämningsfulla julafton som vi fick uppleva hos faster Märta. Än en gång tack också för den vackra kofta som faster Märta stickat åt mig till julklapp. Koftor på män börjar ju bli modernt nu igen.
Grönt är min älsklingsfärg; visste faster Märta det? De gula och blå ränderna gör koftan extra vacker och den sticker verkligen ut i mängden. Läderskoningarna på armbågarna är så praktiska och påminner om barndomen. Tänk, sådan förundran koftan skall väcka när jag bär den på arbetet efter helgerna!
Redan nu längtar jag till påsk, då vi får återse faster Märta och åter kommer i tillfälle att avnjuta faster Märtas underbara kakor.
Till dess önskar jag faster Märta allt gott under det nya året.
Med varmaste hälsningar från faster Märtas egen brorson
Bobo
Sedan kom datorerna och även faster Märta har blivit datoriserad med e-post och allt. Inte ens arvtanten vill göda det inte längre existerande eller i alla fall osynliga Postverket, särskilt sedan närmaste brevlåda flyttat till stadens köpcentrum, dit faster Märta inte kan ta sig utan färdtjänsten.
Tackbrevet till faster Märta kommer fortfarande att ha samma lydelse, men sedan händer något konstigt. Den utgående e-posten förses alldeles automatiskt med en "signatur", vilket gör att brevet får följande tillägg:
Bo Boson, CEO of Boson Group worldwide
Sales, Marketing and Product development
Boson Group Outplacement and Jobcoaching
contact@boson.se
www.boson.se
Visst känns det litet egendomligt? Jag tror i alla fall att faster Märta skulle uppfatta det som aningen avsläktifierat. Det kan nog vara smart att välja signatur efter mottagaren och kanske avstå från den när den gör brevet opersonligt. I faster Märtas ögon förblir man ju ändå bara lille Bobo, oavsett hur "stor" man har blivit.
Vem?
- Karin
- Fyrtiotalist som läser mycket och tänker, ibland ganska långa och komplicerade tankar, leker med datorn eller kryper omkring i rabatter för att titta på växter och skojiga insekter. Eller sitter vid dammkanten och beundrar djurlivet i vattnet. Har konstant kameran inom grepphåll och svarta naglar så länge det inte är tjäle i jorden. Tränar ambitiöst på att bli gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar