Människans själ

Rörflen, Phalaris arundinacea , växer vilt över stora delar av norra Europa, Asien och Amerika. Den odlade formen 'Picta' (bilden) kallas vanligen randgräs, men har även en rad andra intressanta namn. Det här gräset är mycket tåligt och kan bli drygt en och en halv meter högt – under blomningen betydligt högre.

Namnet har randgräset fått på grund av de olikbreda, vita strimmor som täcker bladen. I Dalarna kallas gräset "människans själ", därför att bladen är så olika varandra som människorna själva – det finns inte två exakt lika människosjälar och inte heller två exakt lika randgräsblad, inte ens på en och samma planta. I Hälsingland kallas gräset "människans olikhet" och i våra trakter helt enkelt "människogräs". Det förekommer även namn som "förklädesband" och "målat gräs". I äldre trädgårdsböcker kallas gräset ibland "spanskt gräs", men inte för att det är från Spanien utan för att "spanskt" var ett uttryck för något som verkade litet exotiskt.

Randgräset har en lång historia som prydnadsväxt. Trädgårdsmästaren Peter Lundberg skrev 1777 i sin Den svenske församlaren: "Phalaris Picta. Spanskt gräs wäxer med schatterade blader." Anders Retzius klargjorde 1806 i Försök till en Flora oeconomica att randgräset "odlas i Trädgårdarna för utseendets skull".

Randgräset klarar litet torrare lägen, men växer bättre i fuktiga områden. En våtbädd i soligt läge är bra – solljuset gör att de vita strimmorna utvecklas bättre. Gräset klarar till och med att växa på ned till 10 cm vattendjup i dammen. Man får dock vara beredd på att det har stor förmåga att sprida sig, så man får räkna med att det behöver hållas efter.