Nickskära

En ensam nickskära, Bidens cernua – även kallad gulskära, har på okända vägar lyckats leta sig fram till en av kryddlådorna. Här är det alldeles för torrt för att den skall trivas och till närmaste vettiga naturliga växtplats är det minst hundra meter. Där har den dock inga släktingar. Kanske har ett frö råkat följa med en fågel nerifrån sjön.

Men nu är den här och jag skall flytta den till något våtare läge vid dammen, så att den kan fröa av sig där. Där den växer nu är den bara ett par decimeter hög. I blötare jord kan den bli närmare metern. Däremot är en våtbädd inte så lämplig, eftersom nickskäran vill ha näringsrik mark.

Jag har en gammal flora, där jag under många år har gjort anteckningar om växter som jag har träffat. I den står att jag hittade brunskära, Bidens tripartita, på Enskedefältet i Stockholm 1955, men nickskäran fick sin allra första anteckning först i år.

I Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ (1806) skriver A.J. Retzius: "En årig Ört som wäxer ömnigt wid Källsåg, i rännilar och gölar; finnes både med och utan strålblommor. Den skall ätas af Geten. I Ryssland färgar man med denna, såsom med Brunskäran, brandgult med tilsats af Alun, då likwäl yllegodset förut betas med Jämna."

Om nu någon undrar: "Jämna" är detsamma som plattlummer, Lycopodium complanatum, och "källsåg" är ett gammalt uttryck för källvatten som sakta silar fram längs eller strax under markytan.