Annorlunda varelser

Mosstrollsmör, Fuligo muscorum. Det här är en myxomycet, eller en acellulär slemsvamp. Äkta slemsvampar, som de också kallas, betraktades förr som svampar men numera förs de till en egen organismgrupp, Myxomycetes. Men det här är ingen växt, inget djur och inte ens en svamp.

Den är "någonting annat", och detta andra är i det här fallet en organism i en liten grupp av liknande organismer som fullständigt saknar motsvarighet på Jorden. Varelsen – den äkta slemsvampen – går cykliskt igenom i stort sett följande fyra livsformer: 1 Sporen, som är anpassad för geografisk spridning och överlevnad under många olika miljöbetingelser; 2 Den frilevande encelliga gameten (könscellen); 3 Det mångkärniga men encelliga plasmodiet; 4  Slutligen fruktkroppen som skapar sporer och i viss mån bidrar till deras spridning. Dessutom finns ett par extraformer som hjälper till med överlevnaden när tillvaron blir svårare.

Fruktkroppar av glansgryn 
Leocarpus fragilis

Det här är alltså en livscykel som saknar motsvarighet bland andra organismer, och det i sig är en anledning till att samla slemsvamparna i en egen grupp.

I det stadium då myxomyceten tar upp näring bildar den ett plasmodium. Detta är en stor cell med många kärnor och cellen kryper omkring på underlaget som den tar sin näring från.

Cellen kryper genom att protoplasman – det trögflytande innehållet i cellen – pulserar fram och tillbaka. Pulserandet sker hela tiden litet mer framåt än tillbaka, och summan blir att cellen rör sig framåt.

Ett dygn senare

Låter det som science fiction? Då kan vi lägga till folktron: När trollmor nattetid kärnade smör, hände det att hon tappade smörklickar på marken. Såg man sådana smörklickar, var det ingen idé att själv kärna smör. Det skulle bara härskna.

Trollsmör är den myxomycet man oftast ser, kanske därför att den är en av de största. Plasmodiet, som alltså är en enda cell, kan bli en halvmeter tvärsöver. Så glöm det där med att strutsägget skulle vara den största cellen.

Plasmodium, troligen av Physarum

För mig är det här ett alldeles nytt område, och mycket intressant. Jag hade turen att hitta tre olika arter på lika många dagar. Just nu har jag en liten grupp glansgryn stående i köket för att få se vad som händer med dem. Under det senaste dygnet har de ändrat färg från orangegult till varmt brunt.

Det finns omkring 700 kända arter av myxomyceter, varav cirka 225 i Sverige. Men det är högst troligt att mörkertalet är stort. De är ju litet svåra att upptäcka – väldigt många myxomyceter är synnerligen små.