Älvornas festplats

Den här inredningen kan inte köpas på IKEA. Den är inte så beständig heller, och tur är väl det. Man hinner inte tröttna, men man blir glad när den kommer tillbaka.

Det blir ju ofta så när naturen får bestämma själv hur det skall se ut. Man behöver inte damma heller, och det är alldeles gratis. Det enda man måste göra är att tillåta sig att se litet mer än man ser.

Jag tror inte för ett ögonblick på älvor, tomtar eller troll. Men när jag tillåter tankarna att ändå ströva litet i sagornas fantasivärld, ser jag att det här är en plats där de små, små älvorna har dukat till fest.

Verkligheten: På väg tillbaka nedför sluttningen mot järnvägen, när jag hade fotograferat klibbtickan, snubblade jag över en annan granstubbe. Som alla gamla granstubbar hade den samlat på sig diverse förna närmast marken. När jag lättade litet på en bit bark hittade jag en för mig ny myxomycet, som jag tills vidare tror är fruktkroppar av ullklubba, Trichia decipiens. Lampraderna på bilden ovan till vänster är i verkligheten 2-3 cm långa. Några prover av den fick följa med hem och i dag har de ändrat utseende – de har blivit litet mörkare och brunare i färgen (höger).

Alldeles bortom stubben stod en liten samling av mönjeskål, Aleuria aurantia. De lysande färgade skålarna är små – jämför på bilden med stensötan och björkbladen.

De lär vara ätliga men, allvarligt talat, vem skulle ha hjärta att plocka bort de här färggranna skönheterna?