Lika men inte samma

Ibland kan förväxlingar när man plockar svamp bli ödesdigera. Som exempel förväxlas vit flugsvamp lätt med champinjoner och röksvampar, och toppig giftspindelskivling med kantareller.

Risken för förväxling ökar när den giftiga svampen växer tillsammans med den goda matsvampen, och än mer när man då plockar svamparna hela knippen i taget i stället för en och en. Då är det lätt hänt att någon riktig fuling slinker med bland godsakerna.

Slemmurkling,
Leotia lubrica

Varning: livsfara När det gäller just flugsvamp och giftspindelskivling kan förtäringen göra så att inre organ slås ut, så att till exempel en njurtransplantation blir nödvändig, eller i värsta fall leda till döden. Det är alltså mycket viktigt att lära sig att säkert känna igen både den svamp man plockar och de förväxlingssvampar som finns. Moderna svampböcker tar upp det här – lita inte på gamla svampböcker!

Slemmurkling är en typisk förväxlingssvamp. Den förväxlas med trattkantarell som är en mycket omtyckt matsvamp. Slemmurkling och trattkantareller är lika och växer dessutom ofta tillsammans. Plockar man trattkantareller hela tuvor i taget, är risken stor att man får med slemmurkling på köpet.

Trattkantarell,
Cantharellus tubaeformis

Viktiga skillnader
Slemmurklingen (ovan) är geléig och blir slemmig i fuktigt väder. Hatten är gulgrön till olivgrön, och den är bucklig med inrullad kant. Hatten har inga rynkor eller åsar på undersidan. Foten kan ha små grönaktiga prickar.

Trattkantarellens (höger) hatt är navlad till trattlik, och på ovansidan är den gulbrun till brunsvart. Hatten har på undersidan gula till gråa grenade åsar som löper ned på foten.

Ett bra sätt att undvika förväxlingar är att plocka svamparna en och en. Skulle man ändå råka få med en slemmurkling, så är i just det här fallet ingen större skada skedd. Den anses som oätlig, men den är inte giftig.

Gamla svampböcker, och nya
Många gamla svampböcker har fina bilder och kan vara bra att ha för den som vill jämföra och kanske skaffa sig djupare kunskaper än de modernare böckerna ger. Så behåll dem – men lita inte på råden om ätbarhet. Många svamparter som tidigare klassats som bra matsvamp har omvärderats, och man har hittat nya gifter och tidigare inte ens anade faror.

Bra moderna svampböcker nöjer sig inte med att räkna upp de kanske 30 bästa ätliga svamparna. Minst lika viktig som denna kunskap är att man "lär känna fienden" – man måste känna till och känna igen de viktiga giftsvamparna och man måste lära sig vilka giftiga eller oätliga svampar som de goda matsvamparna kan förväxlas med. Bra moderna svampböcker ägnar mycket text- och bildutrymme åt detta.

Så leta i bokhandeln och leta på Internet. Googla! Det finns dessutom många bra webbplatser som ägnar sig helt åt svamp. En sådan är Svampguiden, med ett bra forum där du får hjälp av andra svampentusiaster och av erkänt svampkunniga.

Men tänk också på att mycket av det som skrivs på Internet inte är sant. Gamla svampskrönor sprids vidare som om de vore universella sanningar. Påståenden om att giftsvamp aldrig är maskäten och om att man alltid kan avgöra giftigheten genom att smaka på svampen – ja, tror man på detta kan det gå mycket, mycket illa! Glöm inte det.