Ordförklaringar och begrepp

• Antocyaniner En grupp färgämnen som förekommer naturligt i växter och ger röda, orange, violetta och blå färger. Den pågående forskningen försöker utröna om antocyaniner har en positiv effekt på vår hälsa och vissa forskningsresultat antyder att så verkligen kan vara fallet. Dessa resultat är dock ännu inte entydiga.
• Antonio Magliabechi Florentinaren Magliabechi, 1633-1714, arbetade som guldsmed tills han var 40 år gammal. Hans stora intresse var emellertid att studera, och med de små tillgångar han hade köpte han böcker och manuskript som han läste på nätterna.
      Magliabechi hade en enastående förmåga att komma ihåg allt han läste. När Michele Ermini, bibliotekarie hos kardinal de' Medici, upptäckte Magliabechis förmåga undervisade han denne i latin, grekiska och hebreiska.
      År 1673 utnämndes Magliabechi till bibliotekarie hos storhertigen av Toscana, Cosimo III de' Medici. Därmed hade Magliabechi hamnat på en plats där han kunde syssla med exakt det som intresserade honom mest: Att läsa och lära.
      Magliabechi var känd för att inte ha särskilt omfattande sociala färdigheter och han hade inte mycket till övers för sin personliga hygien. Med böckerna var han däremot noggrann och han vaktade omsorgsfull de många spindlar som levde i biblioteket och säkerligen höll skadedjuren borta från böckerna.
• Astronomi Astronomi är vetenskapen om himlakropparna och universum. I astronomin ingår även kosmologin, som har till uppgift att utveckla en helhetssyn på universum eller kosmos. Trots att astronomin är en av de äldsta vetenskaperna utvecklas den än i dag mycket snabbt och med teknikens utveckling får vi ständigt nya kunskaper.
      Förr kunde man sätta likhetstecken mellan astronomi och astrologi, det vill säga den icke vetenskapliga stjärntydningsläran, men det sambandet finns inte längre.
• Biologiskt växtskydd Att skadedjur i odlingar blir stora problem, beror mycket ofta på att odlingarna är så omfattande och ensartade att de skapar extremt goda förutsättningar för att skadedjuren skall trivas och föröka sig. Biologiskt växtskydd eller biologisk skadedjursbekämpning innebär att man använder skadedjurens naturliga fiender för att bekämpa dem. Man kan då utnyttja till exempel insekter, svampar, bakterier eller nematoder.
      Fler och fler skadedjur blir resistenta (motståndskraftiga) mot kemiska bekämpningsmedel, vilket leder till att man måste ta fram nya och giftigare medel. Men skadedjuren utvecklar snart resistens även mot dessa.
      Eftersom bekämpningsmedlen ofta är giftiga inte bara för skadedjuren, utan även för en rad nyttiga organismer och för människan, hamnar man då i en ond cirkel där det blir allt svårare att överblicka följderna av bekämpningen. På grund av detta, och på grund av att man i många fall redan vet att de kemiska bekämpningsmedlen är farliga (till exempel cancerframkallande), förbjuds allt fler sådana medel.
      Som ersättning forskar man efter metoder för att bekämpa skadedjuren med deras egna och naturliga fiender. Ett enkelt exempel på sådan bekämpning är när vi i våra trädgårdar ömt vårdar nyckelpigorna vars larver äter bladlöss. Ett bra exempel i större skala är nyckelpigan Cryptolaemus montrouzieri, vars larver äter ullöss i växthusodlingar.
      Utöver det jag skrev ovan finns det en viktig skillnad mellan kemisk bekämpning och biologisk bekämpning:
      Vid kemisk bekämpning dödar man alla skadedjur, men dessutom en lång rad "nyttiga" djur och i extremfallet även odlaren själv.
      Vid biologisk bekämpning dödar man många av skadedjuren men inte alla, och man dödar inte allt annat som inte har "bekämpningsmedlet" som naturlig fiende.
      Resultatet blir att man uppnår (eller återupprättar) en biologisk balans, som ofta är tillräcklig för att odlingen skall fungera. Oftast är det nämligen inte nödvändigt – eller ens önskvärt – att bokstavligen utplåna fienden till sista man.
• Blötdjur Blötdjur – mollusker – är bland ryggradslösa djur en av de artrikaste grupperna. De förekommer såväl på land som i söt- och saltvatten och till dem hör bland andra snäckor, sniglar, musslor och bläckfiskar.
      Kroppen är i grunden tvåsidigt symmetrisk och består av huvud, fot, kroppshåla och mantel. Huvudet är vanligen tydligt avsatt från kroppen och kan ha högt utvecklade sinnesorgan som ögon, luktorgan och smakorgan. Alla blötdjur saknar inre skelett och yttre hård hudbeklädnad, men de flesta har någon typ av skal som huvudsakligen består av kalciumkarbonat.
• Botanik Den biologigren som studerar växternas tillväxt, fortplantning, ämnesomsättning, utveckling, sjukdomar och miljö.
• Bulbill En del liljeväxter bildar smålökar i bladvecken. Dessa kallas bulbiller och kan användas till förökning.
• Celldelning och litet om arvet Alla levande varelser består av minst en cell – ofta förstås väldigt många fler – och för att livet skall kunna gå vidare måste cellerna dela på sig. Hos de organismer vars celler har en avgränsad cellkärna, eukaryoterna, finns arvsmassan inne i denna kärna. Arvsmassan – den genetiska koden, genomet eller helt enkelt blåkopian till just den organism det gäller – finns alltså inne i cellkärnan på kromosomerna.
      Kromosomerna är pariga – den ena i varje par kommer ursprungligen från fadern och den andra från modern – och cellkärnan har alltså en dubbel kromosomuppsättning. På dessa kromosomer sitter generna. Dessa styr mer i detalj hur just det aktuella exemplaret av organismen skall konstrueras.
      Mitos Alla organismer har ett bestämt antal kromosomer. Vid den normala celldelningen kopierar sig kromosomerna så att de nya cellerna får samma antal kromosomer som modercellen hade. Eftersom kromosomerna kopierar sig, får de nya cellerna exakt samma genetiska kod som modercellen. En sådan celldelning kallas mitos, och det är den metoden som används vid all vanlig tillväxt.
      Men när könsceller bildas duger inte detta, eftersom könsceller från två organismer sedan skall smälta samman vid befruktningen. Det skulle leda till att avkomman fick dubbelt så många kromosomer som föräldrarna och att denna fördubbling upprepades för varje generation.
      Meios I stället sker en annan typ av celldelning, en meios eller reduktionsdelning. Den kan kort beskrivas som att kromosomparen radar upp sig, varpå vardera halvan av varje par går till varsin ny cell. Resultatet blir två nya celler som var och en har en enkel kromosomuppsättning. Eftersom kromosomparen har delat sig utan kopiering, blir den genetiska koden i de två nya cellerna litet annorlunda än i modercellen. Vid befruktningen smälter två könsceller samman och bildar en cell med den vanliga dubbla kromosomuppsättningen.
      Litet om arvet Eftersom alla kromosomer uppträder i par, där den ena parten kommer från fadern och den andra från modern, och eftersom innehållet i de enskilda generna varierar litet, kommer den nya individ som uppstår vid befruktningen inte att vara en exakt kopia av föräldrarna.
      Som exempel kan man ta ögonfärgen hos människor. Genen för ögonfärg i den ena halvan av kromosomen kan säga "bruna ögon" medan genen i den andra halvan säger "blå ögon". Hos den individ som har denna genuppsättning kommer ögonen att vara bruna, därför att "brun gen" dominerar över "blå gen". Anlaget för blå ögon finns där, men kommer inte till uttryck. När just den här individen bildar könsceller, kan det vara kromosomhalvan med "blå gen" som förs vidare. Om även den andra förälderns könscell innehåller "blå gen" kommer avkomman att få blå ögon.
      Man kan på ett ungefär jämföra det här med byggandet av ett nytt villaområde. Kromosomerna styr hur husen generellt skall se ut – planritning, antal rum och byggnadsmaterial – medan generna styr de finare detaljerna, som tapetval och färgen på husen.
  
  Se även Haploid och diploid kromosomuppsättning.
• Cirkumpolär En organism kallas cirkumpolär om utbredningsområdet är mer eller mindre sammanhängande runt antingen norra eller södra halvklotet. Exempel på detta är fjällräv och silvertärna.
      En himlakropp, till exempel en stjärna, kallas cirkumpolär om den sedd från en bestämd ort alltid befinner sig över horisonten. Exempel på detta är Karlavagnen.
• Diskblomma Hos korgblommiga växter de blommor som utvecklas i blomkorgens mitt. De är ofta tratt- eller rörlika och vanligen tvåkönade. Exempel på korgblommiga växter är prästkrage, maskros, gullris, tistel och röllika.
• Ekologi och ekosystem Vetenskapen om samspelet mellan levande organismer och den miljö de lever i. Inom ekologin studerar man bland annat förekomsten och fördelningen av levande organismer och hur de påverkar/samspelar med varandra.
      Ett nära samband med ekologin har begreppet ekosystem. Ett ekosystem är ett (godtyckligt) avgränsat område; alla levande organismer inom detta område samt hela den miljö som råder inom området bildar ett ekosystem. Storleken på systemet avgörs av vad man vill studera. Ekosystemet kan som exempel bestå av en enda droppe sjövatten eller av hela Jorden.
• Entomologi Den biologigren som studerar insekternas systematik, fortplantning, ämnesomsättning, utveckling, sjukdomar och miljö.
• Epidemiologi Studiet av hur smittsamma sjukdomar och andra sjukdomar med stor utbredning sprids bland människor, vilket förlopp de har och vilka följder de får.
• Etymologi Läran om ordens ursprung, släktskap och utveckling.
• Farmakopé En officiell samling av föreskrifter och metoder beträffande utformning och tillverkning av och kvalitet på läkemedel. Stockholmsfarmakopén, Pharmacopoeja Holmiensis Galeno-Chymica, som kom 1686 var den första svenska farmakopén. I dag gäller den europeiska farmakopén – Ph. Eur. – även i Sverige.
• Fasettöga Fasettögat hos insekter består av ett stort antal sexsidiga linser eller fasetter. Ögat hos dagaktiva insekter samlar ljuset från varje fasett till en egen syncell. Detta kallas appositionsögon. Nattaktiva insekter har i stället superpositionsögon, som samlar ljuset från många fasetter till en cell och därmed ger insekten bättre synförmåga i svagt ljus.
• Förmaksflimmer En hjärtrytmsrubbning som gör att hjärtats förmak får en otillräcklig pumpfunktion.
• Förna Det översta lagret av dött, eller i vissa fall fortfarande levande, organiskt material som ligger på och i marken kallas förna. Materialet i förnan har fortfarande åtminstone delvis kvar sin ursprungliga form – det har inte brutits ned till oigenkännlighet än. I förnan ingår även sådant dött material som har levat alldeles under markytan, som rötter, svampmycel, djur, bakterier och mikroorganismer.
• Genetik Ärftlighetslära; den biologigren som studerar hur egenskaper ärvs, hur arvsmassan är uppbyggd och fungerar, hur förändringar av arvsanlagen uppstår och hur den biologiska variationen fungerar.
  
  Se även Celldelning och litet om arvet.
• Geologi Läran om jordskorpans berg- och jordarter samt om deras uppkomst, sammansättning och förändringar.
• Glykosider Ämnen som består av en sockermolekyl och en komponent som inte är en sockermolekyl, oftast en liten organisk molekyl. Den senare kallas aglykon (utan socker). Glykosider har en viktig funktion i många medicinalväxter; en glykosid från Stevia används för framställning av sötningsmedel.
• Hamla Hamling var förr en vanlig beskäringsmetod som användes på lövträd. Med mellan 3 och 20 års mellanrum beskars trädets samtliga grenar mycket hårt, för att man skulle få fram nya skott med en större mängd löv. Hamlingen gjordes på sensommaren innan löven fälldes och kvistarna med löven torkades och gavs till boskapen som vinterfoder.
• Haploid och diploid kromosomuppsättning Människans "genom", det vill säga vår kompletta arvsmassa, finns på 46 kromosomer som bildar 23 par. I varje par kommer ena halvan från det obefruktade ägget (den honliga könscellen) och den andra från spermien (den hanliga könscellen).
      Vardera könscellen innehåller alltså halva det "färdiga" kromosomantalet. Denna cell sägs vara haploid, av grekiskans haploos som betyder "enkel".
      Vid befruktningen smälter de båda könscellerna samman till en enda cell, som då kommer att innehålla kromosomerna från båda könscellerna. Den nya och kompletta cellen innehåller då dubbla kromosomantalet, 46 kromosomer, och är diploid, av grekiskans diploos som betyder "dubbel".
  
  Se även Celldelning och litet om arvet.
• Hermafrodit En individ som är tvåkönad. Vissa hermafroditiska djur, som vinbergssnäckor, kan agera både hona och hane samtidigt men kräver en partner. Andra, som spansk skogssnigel (mördarsnigel), kan befrukta sig själva.
• Hjärtsvikt Ett tillstånd där hjärtat inte orkar pumpa ut tillräckligt med blod i kroppen.
• Hybrid Enkelt uttryckt är en hydrid resultatet av en korsning mellan två olika arter, där avkomman nästan alltid är steril. I verkligheten är det betydligt mer komplicerat än så. Bland annat finns det ett stort antal fertila hybrider och många hävdar att hybridbildning spelar en stor roll i evolutionen.
      Hybridisering kan ske naturligt eller genom mänsklig inblandning. Naturlig hybridisering innebär oftast en korsning mellan två närstående arter där tillgången till naturliga partner av den egna arten är mycket begränsad, som i utkanten av artens utbredningsområde.
      Man brukar skilja mellan intraspecifik och interspecifik hybridisering. I det förra fallet är det två individer av en och samma art som får avkomma, men individerna kommer från olika populationer och kan därmed ha genetiska skillnader. Intraspecifik hybridisering kan då medföra en genetisk förbättring av arten.
      Vid interspecifik hybridisering sker korsningen mellan två olika arter.
• Kantblomma De blommor som sitter ytterst i blomman hos en korgblommig växt kallas kantblommor. Många korgblommor har kantblommor med stora kronblad – dessa kallas strålblommor. Strålblommorna kan vara tretandade i spetsen (äkta strålblommor, oftast honliga) eller femtandade (tungblommor som är tvåkönade). Exempel på korgblommiga växter är prästkrage, maskros, gullris, tistel och röllika.
• Kapillärvatten Vatten som på olika sätt sugs upp ur till exempel en damm och släpps ut utanför dammen. Uppsugningen kan bland annat ske via växtrötter som når ned i dammvattnet, men kan också ordnas på konstlad väg för att bevattna rabatter runt dammen.
• Kenning En poetisk omskrivning som är vanligt förekommande i den fornnordiska poesin och gjorde att skalden kunde variera sitt språk och anpassa texten till versmåttet. Vanligast är genitivomskrivningarna, där till exempel blodet blir "korpens vin". Med kenningar kan gudarna få många namn, som när Oden blir Allfader eller Valfader (stridens herre).
      Kenningar kan göra det mycket besvärligt att översätta texterna, eftersom en och samma kenning kan ha många betydelser, samtidigt som det var fullt möjligt att kombinera flera kenningar så att ett uttryck betyder något annat som i sin tur betyder en tredje företeelse.
• Klon En naturlig klon uppstår när en individ skapar en exakt kopia av sig själv. Inom djurvärlden är detta inte så vanligt, men det förekommer till exempel när äggceller delas till enäggstvillingar.
      Inom växtvärlden är kloner vanliga. De uppstår när växter förökar sig könlöst, till exempel genom rotskott. De nya plantor som växer fram från rotskotten är kopior av föräldraplantan och har samma genetiska egenskaper som denna.
  
  Se även Celldelning och litet om arvet.
• Klorofyll och fotosyntes Gröna växter tar upp vatten och koldioxid från omgivningen. Med energi från solljuset omvandlas dessa ämnen till socker och syrgas. Växterna använder sockret som näring och syrgasen är en restprodukt som släpps ut i omgivningen. Den här processen kallas fotosyntesen och är avgörande för livet på Jorden.
      Växterna får sin gröna färg från klorofyll, ett färgämne som finns i så kallade kloroplaster i växtcellerna. Klorofyllet samlar in ljuset åt kloroplasterna och dessa, som är ett slags organ inuti cellerna, har sedan som uppgift att omvandla solstrålningen till kemisk energi.
      Klorofyllmolekylen kan i viss mån liknas vid hemoglobinmolekylen, som är den syrebärande molekylen i vårt blod, men i stället för en järnatom sitter det en magnesiumatom i klorofyllmolekylens mitt.
• Korgblommiga växter Växter vars blommor är samlade i ofta korgliknande huvuden, som maskros och prästkrage.
• Korsbefruktning Korsbefruktning inträffar när befruktningen sker genom att könsceller från två genetiskt olika individer smälter samman. Arvsanlagen omkombineras och avkomman blir genetisk annorlunda än föräldrarna.
• Köttätande växter I Sverige finns fyra grupper av kött- eller insektsätande växter varav en, flugtrumpeten, hör hemma i Nordamerika men har naturaliserats på några få platser i Sverige.
      Karaktäristiskt för alla arterna är att deras växtplatser är mycket kvävefattiga, vilket växterna råder bot på genom att ta upp kväve ur djur som de fångar. En av grupperna, bläddrorna, är vattenlevande och fångar små vattenlevande djur i mycket specialiserade fångstblåsor på bladen.
      De båda återstående grupperna är sileshår och tätört. Den senare användes enligt Linné vid framställning av tätmjölk, en sorts filmjölk.
• LCHF Low Carb High Fat är en fettrik men kolhydratfattig diet som används för viktminskning och blodsockerkontroll.
• Leddjur Leddjur, Arthropoda, är en stam inom djurriket och omfattar:
  • Palpkäkar (Chelicerata) med de tre klasserna Merostomata (†havsskorpioner och dolksvansar), havsspindlar (Pycnogonida) och spindeldjur (Arachnida)
  • Kräftdjur (Crustacea) med sex klasser, bland dem bladfotingar (Branchiopoda), musselkräftor (Ostracoda), Maxillopoda och storkräftor (Malacostraca)
  • Sexfotingar (Hexapoda) med klasserna insekter (Insecta) och urinsekter (Entognatha)
  • Mångfotingar (Myriapoda) med de fyra klasserna dubbelfotingar (Diplopoda), enkelfotingar (Chilopoda), dvärgfotingar (Symphyla) och fåfotingar (Pauropoda) – de båda första klasserna kallas ofta tusenfotingar
  • †Trilobiter (Trilobita)
  Alla leddjur har kroppen indelad i segment från vilka de ledade, parvist ordnade benen utgår. Leddjuren är Jordens artrikaste stam. Det anses att omkring 80 procent av alla beskrivna djurarter är leddjur. Totalt finns närmare 1,2 miljoner beskrivna leddjursarter och av dem är de allra flesta insekter.
• Lökfjäll Hos vissa lökväxter, som liljesläktet (Lilium), är de enskilda lökbladen sammanväxta vid basen av löken men fria från varandra högre upp. Dessa så kallade lökfjäll kan användas för förökning av växten.
• Lövsprickning Lövsprickningstiden är den tid på våren då trädens bladknoppar spricker upp och utvecklar blad. Vissa trädarter, som björk, visar med sin lövsprickning att tjälen har släppt tillräckligt för att trädet skall kunna ta upp vatten. Hos andra arter, som ek och ask, spricker löven ut först långt efter att tjälen har släppt.
• Medicinalväxt Växter som används eller har använts som läkemedel. I Väst har medicinalväxterna sedan början av 1900-talet i allt högre grad ersatts av syntetiskt framställda verksamma ämnen, men i andra delar av världen är det fortfarande mycket vanligt att man använder läkeväxter.
• Meteorit Den "tomma" rymden mellan de större kropparna i solsystemet innehåller stora mängder material i mindre format. Det material som utifrån rymden tar sig igenom jordatmosfären och faller ned på jorden kallas meteoriter. Sådant material som brinner upp helt på vägen genom jordatmosfären kallas meteorer. Så länge materialet håller sig kvar i rymden utanför jordatmosfären kallas det meteoroider.
• Mimikry En insekt kan i sig vara helt ofarlig och fullständigt sakna försvarsmekanismer, men ändå vara skyddad mot rovlevande djur djur genom att den liknar andra insekter som har ett försvar. Exempel på detta är den ofarliga getingbocken som liknar en geting med gadd eller bilik slamfluga som liknar ett bi, för att inte tala om alla blomflugor som liknar getingar. Detta kallas mimikry, men handlar inte bara om utseendet. Slamflugan, till exempel, härmar biets beteende också – den låter som ett bi.
      Det här handlar naturligtvis inte om medveten härmning. Små förändringar i arvsmassan från en generation till en annan leder till förändringar i insektens utseende eller beteende. Dessa förändringar medför nästan alltid att insekten dör, eller aldrig ens föds, men i sällsynta fall blir denna förändrade egenskap till fördel för insekten: Den löper inte lika stor risk att bli uppäten, medan artfränder som inte har den nya egenskapen gör det.
      Resultatet blir då att insekten med den nya egenskapen har större chans än artfränderna att fortplanta sig och att lämna den nya egenskapen i arv till avkomman. Det är om just det här survival of the fittest handlar; i det naturliga urvalet är det de bäst anpassade som överlever och ger avkomma.
      Mimikry finns inte bara hos insekter, utan även bland andra djur, som fiskar. Dessutom finns fenomenet bland växter: Hårda, osmältbara och näringsfattiga frön kan se ut som andra näringsrika och smakrika frön. Djur som äter av fröna tar inte skada av dem, men fröätandet är till nytta för den fröspridande växten. Fröet kommer att passera oskadat genom fröätarens matsmältningsapparat, följa med spillningen ut och slutligen gro en bit bort från moderplantan.
• Mycel och mykorrhiza Svampar byggs upp av hyfer, tunna celltrådar som tillsammans bildar mycel. Mycelet är svampens vegetativa stadium, medan de svampar vi plockar är svampens fortplantningsdel, den sporproducerande fruktkroppen. Även den består av hyfer, men anses som skild från mycelet.
      Mycelet är ett mångförgrenat nät av hyftrådar som växer i jorden eller i det som svampen lever av, som multnande eller levande träd.
      Svampen tar upp näringsämnen och vatten genom mycelet. Hyferna avsöndrar enzymer som gör att komplexa ämnen kan brytas ned till enklare ämnen, som när den sammansatta sockerarten cellulosa bryts ned till den enkla sockerarten glukos. De enklare ämnena tas sedan upp av hyferna och transporteras genom mycelet.
      Mycelet har en viktig uppgift som nedbrytare på dött växtmaterial. Det förbättrar även förmågan hos många växtarter att ta upp vatten och mineralämnen. Mycelet samexisterar med växternas rötter – de bildar mykorrhiza eller "svamprot" – och utökar i mycket hög grad den yta inom vilken växten kan fylla sitt behov.
      Nästan alla världens växter kan bilda mykorrhiza med svampmycel och flera arter är beroende av denna samexistens för att alls kunna överleva. Samtidigt är många svamparter beroende av samspelet med sina växtvärdar.
      Graden av mykorrhiza kan variera mycket. I den enkla formen får mycelet näringsämnen från växtrötterna, medan växtrötterna hämtar vatten och mineralämnen via mycelet. Så fungerar det till exempel hos orkidéer, som är beroende av mykorrhiza. Detta är anledningen till att orkidéfrö inte vill gro i substrat som saknar svampmycelet.
      Men hos till exempel ljung är mykorrhizan betydligt längre utvecklad. Mycelet bildar inte bara mykorrhiza med ljungrötterna, utan växer in genom hela ljungplantan så att ljungens frön redan från början kommer att omges av svamphyfer. När fröet gror växer hyferna in i den nya plantan. Hyferna tar upp kväve ur luften och när hyferna bryts ned tar ljungen hand om kvävet.
• Månens storlek Det finns en mängd olika förklaringar till varför vi uppfattar fullmånen som större när den står vid horisonten än när den står högre upp på himlen. Ingen förklaring är heltäckande, men ett bra försök är följande:
      När vi ser på månen vid horisonten, uppfattar hjärnan det som om den befinner sig på stort avstånd från oss. När vi ser på månen högre upp på himlen, har vi inte längre några visuella ledtrådar som anger hur långt bort den kan vara. Det gör att hjärnan placerar den mycket närmare än på det verkliga avståndet.
      Trots att vi vet att månen i båda fallen befinner sig lika långt från oss, luras hjärnan att tolka månen vid horisonten som mycket större än månen högre upp på himlen – eftersom den enligt hjärnans uppfattning befinner sig mycket längre bort när den står vid horisonten.
• Nakenfröiga och gömfröiga växter Barrväxterna har i likhet med blomväxterna pollenkorn och frön, men de har inte blommor. De honliga fröämnena sitter öppet och de hanliga pollenkornen kommer vid pollineringen i direkt kontakt med fröämnena. Det är på grund av denna öppna exponering av fröämnena som barrväxterna kallas nakenfröiga.
      Hos de gömfröiga växterna, blomväxterna, sitter fröämnena inne i fruktämnen och pollenkornen kommer inte i kontakt med fröämnena. För att skilja fortplantningorganen hos barrväxter från blommor hos blomväxter, kan man kalla dem hanorgan och honorgan.
      Men det är i den normala vardagen inte nödvändigt att göra den här åtskillnaden – det kan vara bra att känna till att det finns en skillnad, men sedan kan man om man så vill fortsätta att kalla blommor blommor, även om de sitter på en gran eller en en.
• Nedbrytare Växter och djur består av organiska ämnen som så länge de är bundna i den levande vävnaden inte kan utnyttjas i det ekologiska kretsloppet. När den levande varelsen dör, bryts de organiska ämnena ned till ämnen som kan återgå i det ekologiska kretsloppet. De organismer, främst bakterier, svampar och en mängd olika smådjur, som utför denna nedbrytning kallas nedbrytare.
      Nedbrytningen kan också ske direkt på levande vävnad, som när olika typer av svampar bryter ned och därmed dödar trädrötter.
• Nymf Hos insekter med ofullständig förvandling (som saknar larvstadium) ett mellanstadium i utvecklingen mellan ägg och fullbildad insekt. Ett exempel på sådana insekter är trollsländor.
• Närmevärde Ett närmevärde är inom matematikem ett tal man använder i stället för det exakta värdet. I vissa fall, som när det gäller pi, blir det värde man anger alltid ett närmevärde, helt enkelt därför att det inte finns något exakt värde.
      Man kan även använda ett närmevärde när det exakta värdet är meningslöst. Man skriver inte att Usain Bolt sprang 200 meter på 19,4031259 sekunder, även om man av någon egendomlig anledning har mätt upp just den tiden. I stället använder man närmevärdet 19,40 sekunder.
      Att man anger värdet till 19,40 i stället för 19,4 beror på att man vill visa hur många gällande siffror som ingår.
      Inom idrottsvärlden råder det enighet om att använda hundradelssekunden som minsta värde. Tiondelssekunden vore ett för grovt mätverktyg, eftersom detta skulle kunna medföra att till exempel ettan, tvåan och trean går i mål på samma tid. Tusendelssekunden skulle å andra sidan komplicera det hela, eftersom det knappast går att mäta så exakt.
      När man räknar med pi använder man alltså alltid ett närmevärde för pi. Hur många decimaler man använder i detta närmevärde beror på vad man skall mäta och på hur viktigt det är att resultatet blir så noggrant som möjligt. Om man hemmavid skall räkna ut omkretsen på något som man inte kan slå ett måttband runt, som en cirkelrund trädgårdsdamm, räcker 3,14 som närmevärde. I andra situationer kan man behöva fler decimaler, men inte särskilt många.
• Organisk kemi Vetenskapen om kolföreningarnas eller de organiska föreningarnas kemi. Organiska föreningar innehåller alltid kol och väte, men ofta även andra grundämnen. Det är dessa organiska föreningar som bygger upp alla levande organismer.
• Paleoantropologi Studiet av utdöda människoarter och människoliknande arter.
• Paleontologi Studiet av förhistoriskt liv, av hur organismerna har utvecklats och av hur de har samverkat med varandra och med sin miljö.
• Perenn Flerårig, örtartad växt. De ovanjordiska delarna hos de flesta perenner vissnar ned under vintern och på våren utvecklas nya skott från roten.
• Pistill Blommans honliga fortplantningsorgan. I spetsen på pistillen sitter märket som tar emot pollen från det hanliga fortplantningsorganet, ståndaren. Pistillens bas är förtjockad och innehåller fruktämnet med fröanlagen.
• Pollinerare Djur – till exempel insekter, fåglar och fladdermöss – som för över pollen från ståndare till pistill i blomväxter och därmed ser till att blomman blir befruktad.
• Proteinnedbrytande enzymer Enzymer är proteiner som utan att själva förändras ändrar hastigheten på en kemisk reaktion. De bidrar till nedbrytningen av olika ämnen, vanligen genom att få nedbrytningen att gå snabbare.
      Hos "köttätande" växter gör proteinnedbrytande enzymer att proteinerna i bytesdjuret bryts ned till en form som kan tas upp av specialiserade celler på bladets yta.
• Regnskugga Mycket förenklat: När regnmoln går in över högre terräng fälls det mesta av nederbörden ut. Det gör att det regnar mindre i den högre terrängen än längre ned.
• Rotstickling En stickling som tas från roten på en växt i syftet att få fram en ny planta. För att den nya plantan skall få samma egenskaper som moderplantan, måste denna vara rotäkta.
• Rotäkta Icke rotäkta rosor har ympats på en grundstam som kan komma från en helt annan rossort. De vildskott som växer fram från roten är av samma sort som roten och grundstammen.
      På en rotäkta ros utvecklas alla skott från den egna roten. En sådan ros utvecklar inga vildskott – alla de skott som kommer från roten är av den äkta sorten.
• Rödlistad Rödlistan är en redovisning av risken för att arter skall dö ut i det område som rödlistan täcker, till exempel ett land. Meningen med listningen är att så objektivt som möjligt bedöma risken för att arten skall dö ut, utan hänsyn till andra värden som "värd att bevara därför att den är vacker".
      De undersökta arterna förs till någon av grupperna "Livskraftig (LC)", "Nära hotad (NT)", "Sårbar (VU)", "Starkt hotad (EN)", "Akut hotad (CR)", "Nationellt utdöd (RE)" eller "Kunskapsbrist (DD)".
      De hotade arterna är de som betecknats med CR, EN eller VU. Alla dessa arter är rödlistade. Men på rödlistan hamnar även de arter som betecknats med NT, RE eller DD, även om dessa inte kan sägas vara hotade.
      Arter som betecknas som livskraftiga (LC) placeras inte på rödlistan.
• Sambyggare Växter som har åtskilda hanblommor (med ståndare) och honblommor (med pistiller) men med båda typerna på samma individ. Om han- och honblommor finns på olika individer kallas växten tvåbyggare.
• Signalart och nyckelbiotop Signalarter är arter som används som indikatorer när man vill urskilja biotoper som har höga naturvärden. En eller flera signalarter visar ofta att biotopen är avvikande och därför kan vara en nyckelbiotop. Signalarter används som hjälpmedel när man inventerar nyckelbiotoper och följande skall uppfyllas (vid bedömning i skog) för att en art skall kallas signalart:
      1 Arten skall vara någorlunda vanlig med en jämn utbredning så att den ofta finns där naturvärdet är högt.
      2 Arten skall vara starkt knuten till skogsbiotoper med höga naturvärden, och sällan förekomma där naturvärdet är lågt.
      3 Arten skall vara lätt att upptäcka i fält.
      4 Arten skall vara möjlig att identifiera i fält och sakna förväxlingsbara arter.
      Som signalarter använder man kärlväxter, mossor, lavar, svampar och insekter. Flera signalarter antyder förekomst av rödlistade arter och vissa signalarter är själva rödlistade.
      En nyckelbiotop är en biotop som efter en samlad bedömning av biotopens struktur, artinnehåll, historik och fysiska miljö kan anses ha mycket stor betydelse för flora och fauna. Den innehåller ofta känsliga och/eller sällsynta djur- och växtarter, och kan innehålla rödlistade arter. Begreppet har främst använts inom skogsbruket.
• Sortäkta Att ett frö är sortäkta innebär att de plantor som utvecklas från fröet kommer att få samma egenskaper som moderplantan.
      Köpefrö till många prydnads- och nyttoväxter är framtaget genom korsning av två olika sorter av samma växt. Förenklat kan man beskriva det så här:
      Man har en röd körsbärstomat som ger långa klasar av jämnstora tomater men med dålig färg. Dessutom har man en gul körsbärstomat som har vacker färg men utvecklar undermåliga klasar med ojämna tomater. Man vill ha en vackert gul körsbärstomat med den röda tomatens övriga egenskaper. Man korsar de båda sorterna och får ett F1-frö som ger upphov till plantor med just de egenskaper man ville ha. Dessa plantor kallas F1-hybrider.
      Men dessa plantor ger i sin tur ett frö som inte innehåller de önskade egenskaperna. Fröet är då inte sortäkta.
      Man kan alltså inte odla vidare på detta frö, om man vill behålla F1-hybridens egenskaper. Att ändå göra det kan ge högst oväntade resultat – till exempel blommor med helt andra färger än moderplantan – och är väl värt att pröva.
• Stickling En avskuren del från stammen, roten eller till exempel ett blad från en växt, avsedd att "stickas" ned i jord för att bilda en ny planta.
      Att detta fungerar beror på att växtceller är annorlunda än djurceller. Bortsett från stamceller är djurceller specialiserade på sin uppgift. En levercell utvecklas till vävnad som fyller den uppgift som levern har, inte till hudvävnad. Men växtceller är inte lika specialiserade som djurceller.
      Varje cell har från början all information till alla delar av växtens liv – man skulle kunna säga att alla celler är stamceller. Det är hormoner som bestämmer vad växtcellen "skall bli" och dessa i sin tur styrs av miljön. Resultatat blir att en rot kan utveckla en ny stam, att en stam kan utveckla en ny rot och att ett blad kan utveckla både rot och stam – allt som behövs för att bilda en helt ny planta.
• Stoffera Ordet stoffera har många betydelse, men när det gäller stofférblomma (gurkört) handlar det om att utsmycka eller pryda en maträtt med något som egentligen inte hör till själva rätten.
• Stratifiera De flesta perenna växter i vårt klimat behöver en köldperiod innan de kan gro. Att stratifiera fröet innebär att man köldbehandlar det för att få det att gro, ofta vid en annan tidpunkt än naturen skulle ha valt. Detta kan göras på konstgjord väg, till exempel genom att man förvarar fröna eller nysådden i kylskåp en tid.
      En del arter behöver upprepade köldperioder med varmare perioder emellan – det kan dröja flera år från sådden till dess att fröet gror. Ibland kan man då "lura" fröet genom att köldförvara det, ta fram det i högre temperatur och sedan upprepa köldförvaringen. På så sätt kan man simulera till exempel två vintrar och förmå fröet att gro ett år tidigare än det annars skulle ha gjort.
• Stratosfär Jordatmosfären från ungefär 10 till ungefär 50 km över markytan. Den undre gränsen varierar med årstiden och breddgraden – den ligger högre vid ekvatorn än vid polerna. Den övre gränsen kallas stratopausen.
• Ståndare Blommans hanliga fortplantningsorgan. Ståndaren har längst ut en knapp. I denna produceras pollenet eller frömjölet som är de hanliga fortplantningskropparna.
• Symbios När två olika organismer varaktigt lever i ett nära förhållande till varandra, och detta samliv har en positiv effekt för den ena eller båda organismerna, kallas förhållandet symbios. De båda organismer som ingår i förhållandet kallas symbionter.
      Symbionterna kan påverkas olika av symbiosen. Uttrycket symbios används ofta som synonymt med mutualism, som är en symbios där båda påverkas positivt. Jag själv använder "symbios" uteslutande i den meningen.
      En annan typ är kommensalism, där den ena symbionten påverkas positivt medan den andra knappt påverkas alls.
      En tredje är parasitism, där den ena påverkas positivt men den andra skadas.
      Symbios kan under utvecklingens gång leda till att symbionterna anpassas till varandra, till och med i så hög grad att den ena eller båda inte kan existera utan den andra.
• Trilobiter En numera utdöd understam till leddjuren (Arthropoda) där de bildar klassen Trilobita. De förekommer rikligt som fossil som bildats under tiden från äldre kambrium (526 miljoner år sedan) till slutet av perm (250 miljoner år sedan). I dag känner man till ungefär 17 000 arter av trilobiter.
      Trilobiterna började utvecklas under den tid som kallas den kambriska explosionen. I avlagringar och sediment som avsatts under denna tid dyker det plötsligt upp massor av fossila organismer med hårt yttre skelett. Fossilmängden ger ett intryck av att livet på Jorden har genomgått en explosionsartad utveckling. Men en alternativ och trovärdig förklaring är att det är först när dessa hårda yttre skelett tillkommer som organismerna kan bli fossil, eftersom mjukvävnader inte bevaras.
      Trilobiterna var vattenlevande. En del arter levde som rovdjur, asätare eller filtrerare på havsbottnen, medan andra simmade och livnärde sig av plankton. Man tror till och med att vissa arter kan ha utvecklat symbios med svavelätande bakterier.
• Tropisk natt Tropisk natt kallas en natt då temperaturen i luften aldrig blir lägre än ett visst gradantal. I Sverige är det 20°C.
• Tvåbyggare Växter som har åtskilda hanblommor (med ståndare) och honblommor (med pistiller) och har de båda typerna på olika individer – man kan alltså tala om hanplantor och honplantor. Om han- och honblommor finns på samma individ kallas växten sambyggare.
• Utsättning Utsättning av vilda djur och växter har blivit en vanlig naturvårdsåtgärd, även i Sverige. Utsättningen görs bland annat för att återintroducera försvunna arter i bestämda geografiska områden, för att förstärka den stam som redan finns av arten eller för att nyintroducera en art i ett område där den tidigare inte har funnits.
• Vattusot En äldre benämning på ödem, en sjuklig ansamling av vatten i kroppen. Främst avsågs synliga förändringar, som hudödem, men även vätskeansamling i bukhålan. Tillståndet uppkommer oftast genom hjärtsvikt, men det kan också orsakas av sjukdom i levern eller njurarna.
• Vingspann Avståndet mellan höger och vänster vingspets, mätt över ryggen, på fladdermöss, fåglar och insekter.
• Våtbädd En våtbädd anläggs för att efterlikna förhållandena i en naturlig våtmark, men på en mindre yta, och utan att från början ha förutsättningarna för en våtmark. Sådana är emellertid inte svåra att ordna.
      Börja med att gräva ut det område där våtbädden skall ligga, till 30-40 cm djup. Klä gropen invändigt med något som kan hålla kvar vatten, som en bit presenning eller dammduk. Duken skall gå upp på sidorna ända till markytan, men cirka 20 cm från denna gör du flera hål som kan släppa ut vatten.
      På bottnen lägger du en dräneringsslang, cirka 5 cm grov och så lång att den kan dras upp längs en av hålets sidor till markytan. Den skall användas till bevattning underifrån. Försök att lägga slangen så att den går lodrätt från markytan till bottnen, så att du sedan kan använda en pinne för att mäta vattennivån. Du kan tills vidare tejpa fast slangen med maskeringstejp eller liknande. Senare hålls den på plats av jordfyllningen.
      Närmast slangen kan du placera knippen med ris, varpå du lägger ned ett lager ogödslad trädgårdstorv. Har du fått grässvål över, lägger du även den i bottnen, men vänd med gräsytan nedåt. Den multnar snart. Sedan fyller du på vatten och låter torven suga åt sig så att den blir genomblöt. Gropen skall innehålla så mycket torv att det blir plats kvar för ungefär 20 cm jord.
      Nu fyller du på med vanlig ogödslad och okalkad planteringsjord – växter i våtmark trivs vanligen inte med för mycket näring. När även jorden är vattnad, är det dags att plantera. Lämpliga växter är allt sådant som växer i lokala våtmarker, men dessutom kan du använda nästan alla växter som plantskolorna säljer för plantering i sumpmark eller dammkanter.
      En våtbädd passar mycket bra i direkt anslutning till trädgårdsdammen, där du till och med kan utnyttja den som filteranläggning för dammen, men du kan också anlägga den som friliggande rabatt eller till och med som en del i en normal rabatt.
• Värdväxling Bladlöss angriper många olika växter, men varje art håller sig normalt till en enda växtart eller växtfamilj. Vissa arter genomför dock en värdväxling och flyttar då till ett helt annat växtslag. De äter under sommaren på sin sommarvärd, som ofta är örtartad. Under hösten flyttar de till den normalt vedartade vintervärden och övervintrar där.
• Värdväxt Fjärilslarver är vanligen växtätare och många arter äter endast på någon enstaka växtart eller några få olika. Dessa växtarter är fjärilens värdväxter.
      En del arter har en giftig växt som värdväxt. Larven kan då lagra giftet i sin egen kropp, vilket fungerar som skydd mot djur som annars skulle äta larverna.
      Förekomsten av rätt värdväxter är viktig för fjärilsartens utbredning. De fullbildade honorna lägger äggen på eller nära värdväxten, varpå larven kan börja äta så snart ägget kläckts.
      I vissa fall kan avsaknaden av en värdväxt leda till omfattande skador på andra värdväxter för samma art.
      Exempel: En fjärilsart kan ha två olika värdväxter, varav förstahandsvalet är ett vilt "ogräs" och andrahandsvalet en odlad gröda. I en stor monokultur, där man bara odlar den enda grödan, finns inte ogräset. Däremot är tillgången till fjärilens andrahandsval praktiskt taget obegränsad, med ett fullständigt onaturligt antal av dessa värdväxter.
      Om omständigheterna för övrigt är gynnsamma för fjärilen, kan det här leda till en explosionartad tillväxt i fjärilspopulationen, och samtidigt får odlaren räkna med stora skador genom att larverna äter upp grödan.
      Många fjärilsarter har brännässla som värdväxt. Vill man ha gott om fjärilar i trädgården, bör man alltså inte rensa för noggrant utan se till att behålla några brännässlestånd.