Bilik slamfluga och digitalkamera

Bilik slamfluga eller storslamfluga (ett namn som mer låter som en bridgeterm), Eristalis tenax, är vanlig över nästan hela världen. Den ser ut som ett bi och låter som ett bi när den flyger. Den har inget eget försvar, men utseendet gör att många rovdjur som undviker bin håller sig borta även från slamflugan. Det här är ett utmärkt exempel på mimikry.

Hanen uppvaktar honan genom att ställa sig stilla i luften ovanför henne och surra högljutt. Just det här är dock en hona som äter på kinesisk gräslök. Punkfrisyren i bakgrunden hör hemma på en liten humla.

Slamflugan har fått sitt namn av att larverna lever i vatten, till exempel i avloppsvatten och i pölar vid gödselstackar, där de äter slam och dy från bottnen.

Bra kamera Min syn är inte särskilt fulländad längre, så jag är tämligen beroende av ett bra autofokus på kameran. Den kamera jag använder mest är en Casio Exilim FH-20, där man kan använda autofokus även i närbilder och extrema närbilder, alltså från ungefär 1 cm.

Det här är fiffigt: Jag riktar kameran mot motivet – som jag ibland inte ens ser – håller ned avtryckaren till hälften, för att kameran skall hitta fokus, och knäpper. Kameran får sköta resten.

Ibland blir resultatet mycket lyckat. I bilden av slamflugan – som jag alltså knappt såg – syns en mörk skepnad mellan de båda övre ränderna på bakkroppen. Det är spegelbilden av mig och av kameran som jag sträcker fram för att plåta. Aldrig förr har jag lyckats spegla mig i en insekt, och än mindre ta en bild av det!