Den gröna vårtbitaren, Tettigonia viridissima, är allätare; den äter både småkryp och växter. Men trots folktron som gett den dess namn, biter den inte bort vårtor. För övrigt förstår jag inte hur man skulle kunna förmå den att göra det. Det här är en inte särskilt samarbetsvillig varelse, som knappt ens vill låta sig fotograferas.
Vårtbitarhanen spelar på sensommaren, men spelandet kan vara omöjligt att höra för människor med nedsatt hörsel i de högre frekvenserna.
Det mesta handlar om sådant som lever alldeles i min närhet, men här finns även en del tankar om livet i allmänhet och om sådant som bara skenbart kan räknas dit – eller tvärtom.
Vem?
- Karin
- Fyrtiotalist som läser mycket och tänker, ibland ganska långa och komplicerade tankar, leker med datorn eller kryper omkring i rabatter för att titta på växter och skojiga insekter. Eller sitter vid dammkanten och beundrar djurlivet i vattnet. Har konstant kameran inom grepphåll och svarta naglar så länge det inte är tjäle i jorden. Tränar ambitiöst på att bli gammal.
14 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar