Årsskott

Vårsolen torkade bort honungsrosen, Rosa helenae, nästan helt. Rosen torkar därför att solen sätter fart på tillväxten ovan mark, medan tjälen i marken fortfarande hindrar rosen att ta upp vatten. Samtidigt älskar alla rosor solsken; att plantera rosen i skugga är ingen lösning.

Jag borde ha täckt honungsrosen med granruskor och skuggväv, men det blev helt enkelt inte av. Det gjorde att det när tjälen gick ur jorden bara fanns liv i ett par ynka grenstumpar längst ned.

Men den här rosen ger inte upp i första taget. Den är en oförädlad vildros – den är alltså rotäkta – och så länge det finns liv kvar i roten och kanske de allra nedersta delarna ovan mark växer det snart fram nya grenar. Bara några månader efter vårtorkan ser den ut så här, med 4-5 meter långa och mycket kraftiga årsskott.

Med sådan tillväxt spelar det kanske inte så stor roll om större delen av rosen torkar, bara det finns någon liten del kvar som lever. Men honungsrosor blommar främst på fjolårstillväxten. Om den dör kommer det bara några få rosor längst ned i stället för tusentals honungsdoftande blommor från marken och ända upp över takfoten.

Jag får väl försöka komma ihåg skuggväven inför nästa uttorkande vårsol. En bra tumregel för hur länge rosen skall skyddas mot solen, är att vänta tills björkarna får musöron. Då har tjälen släppt och det är dags att befria rosen så att den kan utnyttja solskenet till fullo.