En flyttfjäril och en trumslagarpojke

Rosenflockeln, Eutrochium purpureum, lockar till sig fjärilar, humlor och bin i stora mängder. Bland fjärilarna är det så här års mest nässelfjärilen som kommer, men ibland får vi storfrämmande. Här (till höger) är det en amiral, Vanessa atalanta, som har kläckts under sommaren - troligen på en brännässla. Det är en riktigt stor fjäril, vars vingspann kan vara över sex centimeter.

Föräldrarna kommer hit från medelhavsområdet i juni. Honan lägger ägg på brännässlor, och larverna stannar på nässlorna tills det är dags att förpuppa sig.

Amiralen är ofta den fjäril man ser längst in på hösten, innan de sista exemplaren ger sig av söderut för att övervintra. De fullbildade fjärilar som försöker övervintra i Sverige dör oftast under vintern.
Nässelfjärilen, Nymphalis urticae eller Aglais urticae (vänster), är en av våra vanligaste fjärilar och en av de få dagfjärilar man faktiskt kan höra. Under parningsflygningen följer hanen efter honan och försöker "trumma" med antennerna mot hennes vingar. Lyckas man komma tillräckligt nära kan man höra detta trummande.

De fullbildade fjärilarna övervintrar i Sverige och man hittar dem ofta i stora mängder på vindar och i uthus.

Det är inte lätt att fånga en fjäril på bild och få riktig skärpa. Bilden till höger är tagen i makroläge och skärpedjupet är litet, men det jag ville visa är den fantastiska "pälsen" av färgskimrande hår på mellankroppens ryggsida.