Gurkörten, Borago officinalis, självsår sig snällt och kommer igen år efter år. Den ger vackra blommor som är ätbara och kan användas som dekoration i sallader, eller kanderade på kakor. Unga blad och stjälkar kan också användas i sallad, och de har en fin gurksmak.I frösådder dyker det då och då upp vit- eller lilablommiga plantor, och det finns såväl vit som rosa gurkört att köpa, men den blå ursprungsfärgen är absolut vackrast.
Artnamnet officinalis syftar på att växten har använts som medicinalväxt. Ända sedan medeltiden har man utnyttjat blad och blommor som febernedsättande medel. Om gurkörtsblad fick dra i vin kunde vinet sedan drickas som botemedel mot svårmod och melankoli.
Det svenska namnet gurkört är känt sedan 1877. Ett äldre namn på växten är stofférblomma, vilket kommer sig av att man enligt Linné "plägar med des blomor utstoffera kötfat etc". Andra äldre namn är gurksallad, borag, hjulkrona och wälsk oxetunga. I det sistnämnda, känt sedan 1638 och ett av de namn Linné själv använde, betyder "wälsk" helt enkelt "främmande" eller "utländsk".
Blomstjälkarna kan bli nästan meterhöga och arten odlas både som prydnadsväxt och som kryddväxt. Dessutom är det här godis för bin och humlor. Arten kommer ursprungligen från Sydeuropa, men numera finns den förvildad särskilt i sydligaste delen av landet. Det första förvildade fyndet publicerades i Nils Liljas Skånes flora 1870.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar