Kalebasstrategi

Det finns en rad olika strategier för sambyggare – meningen med dem alla är att honblommorna inte skall befruktas av hanblommor på samma planta.

Kalebass eller flaskkurbits, Lagenaria siceraria, är sambyggare. Den har hanliga och honliga blommor på en och samma planta, men de kommer vid olika tidpunkter. Eftersom varje enskild blomma bara håller ett dygn, minskar sannolikheten för att befruktning skall ske inom en och samma individ.

Kalebassens honblomma utvecklas på ett helt annat sätt än hanblomman. Blomskaftet är kort och kraftigt – det skall kunna bära en frukt som lätt blir ett kilo tung eller mer (ovan, bara några dagar efter befruktningen, är frukten redan 7 cm lång). Dessutom utvecklas ett stort virrvarr av klängen som kommer att hjälpa till med att bära upp frukten.

Honblomman måste alltså vara aningen restriktiv. Hanblomman (höger) däremot kan skylta rejält för att locka till sig pollinerare. Den utvecklas på ett mycket längre och smalare blomskaft än honblomman – blomskaftet kan som här bli mer än 30 cm långt.

Kalebassen har odlats i tusentals år och anses ha sitt ursprung i norra Indien eller Västafrika – den förekommer som vildväxande i Zimbabwe. De omogna frukterna och färska skotten äts som grönsaker och de mogna, torkade fruktskalen kan förvandlas till husgeråd, lampor, skålar, temuggar, vattenflaskor, fågelholkar, leksaker, musikinstrument och mycket annat.

Bilden till vänster visar en maraca från Peru. Mönstret har ristats och färgats på den oöppnade, torkade frukten och instrumentet får sitt ljud genom fröna som finns kvar inuti.

Kalebass odlas i dag i många länder i Asien, Afrika och Sydamerika. Den är ettårig och kan odlas även hos oss, om man kan ge den plats i ett växthus eller i till exempel ett väl skyddat hörn inne vid huset. Jag har mina plantor på verandan, mest för att de skall slippa trängas med vinrankor, bägarrankor och passionsblomma.

Hanblommor (höger) och honblommor är mycket lika sedda framifrån. Ändå är det lätt att skilja dem åt, på honblommans korta skaft och tydliga fruktanlag och hanblommans mycket långa skaft. På bilden ser man blomskaftet som går uppåt mot höger.

Eftersom hanblommor och honblommor inte kommer samtidigt, behöver man flera plantor. Visserligen kan man ha turen att få till några frukter i "skarven" mellan hanar och honor, men det är synd att chansa. Det kan vara klokt att hjälpa till med att överföra pollen från hanblomman till honblomman. En liten akvarellpensel är då ett bra verktyg. Slutligen rekommenderas det att man knipsar av toppskottet på rankan efter 3-4 frukter, för att främja mognaden på de frukter som redan har utvecklats.