Humlemumma

Runt växthuset har jag hembyggda kryddlådor där det bland annat växer olika sorters mynta. Just det här är en pepparmynta, Mentha × piperita. Myntor är synnerligen livskraftiga och sprider sig mer än gärna på bekostnad av allt annat. Därför är det bra att odla dem i ett avgränsat utrymme, där de inte kan lägga beslag på hela rabatter. Samtidigt är det fint att ha myntorna på beröringshåll. De doftar så gott när man rör vid dem.

Myntorna blommar nu och blommorna är mycket omtyckta av framför allt humlor och fjärilar. Det här är ytterligare ett skäl att odla myntor i kryddlådor: Jag kan sitta på kanten – de har en stabil inbyggd bänk i vardera änden – och titta på alla skojiga insekter som kommer på besök.

Den här humlan är kanske en trädgårdshumla eller kanske en ljunghumla. Eller en ängshumla? Jag vet inte säkert – det finns ett fyrtiotal humlearter i Sverige, även om det i varje del bara finns omkring femton arter. Men det spelar inte så stor roll vilken sort det är. Det viktiga är ju att de är både trevliga att titta på och duktiga trädgårdsmästare.

Bränns eller sticks?
Humlor hör till samma familj som bin (Apidae) och liksom bina har de en gadd. Den har bildats av äggläggningsröret, som dock inte har kvar sin ursprungliga funktion; äggen kommer ut vid gaddens bas. Eftersom humlans bakkropp är så luden, är det svårt att se gadden. Att gadden är ett ombildat äggläggningsrör, innebär också att hanarna saknar gadd.

Bistick Det finns dock en viktig skillnad mellan humlans och biets gadd. Bigadden är hullingförsedd och när biet sticker fastnar gadden. Gadden tillsammans med giftkörteln och vissa inälvor dras ut ur biets kropp. Det gäller när biet sticker mjukhudade djur som oss, men inte när det sticker till exempel andra insekter. Det sålunda stympade biet dör. Även bidrottningen – visen – har gadd och giftkörtel, men den är endast avsedd för strid mot rivaler om ställningen som drottning.

Humlestick Humlegadden har inga hullingar och fastnar inte. Humlan kan alltså sticka flera gånger, men giftet är så svagt att det mer känns som om man blir bränd. Svaret på frågan är således att humlan både sticks och bränns.

Humlor är dock tämligen fridsamma varelser – man får provocera dem en hel del för att de skall gå till angrepp. Om en humla har hamnat i en prekär situation som man vill rädda den ur, brukar det gå bra att ta den i handen och flytta den. Å andra sidan får man inte glömma att människor och humlor sannolikt har helt skilda åsikter om vad som är provocerande.