
Spindeln började antagligen med att dra den yttersta tråden, den som hela nätet sedan skulle hänga i. Den tråden löper på tryggt avstånd från vattenfallet. Sedan drog spindeln radietrådarna tvärs över, genom att krypa längs undersidan av yttertråden samtidigt som den spann radietråden, och sedan spänna och fästa tråden när den kommit halvvägs runt. Slutligen byggde den spiralen inifrån och ut – spiralen måste gå inifrån för att spindeln skall ha något att krypa på när avståndet mellan radietrådarna ökar – med början en bit från själva navet så som hjulnätsspindlar har för vana. Det gjorde samtidigt att spindeln kom lagom långt ut från det rinnande vattnet.
I en av mina bilder ser man faktiskt en radietråd som går in mot navet. Om vattnet hade träffat nätet med sådan kraft att det slogs sönder, skulle skadorna vara betydligt större. I stället är nätet helt och fint sammanhållet där det borde vara det.
Spindeltråd har mycket hög draghållfasthet och elasticitet. Den är starkare än ståltråd i samma tjocklek och har högre töjbarhet än nylon. Det gör att tråden faktiskt borde hålla för det rinnande vattnet. Vattendropparna i nätet stör troligen inte nämnvärt. Man ser ofta spindelnät som är översållade av regn- eller daggdroppar, medan nätets ägare jagar i godan ro med hjälp av nätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar