Bjässarna Nils-Ada och Maj-Emil

Två av de största vinbergssnäckorna, Helix pomatia, i trädgården. Skalet är 4,8 cm högt på den största och har fem hela spiralvarv. Själva kroppen (foten) är 10 cm lång, plus längden på tentaklerna med ögonen längst ut i de övre.

Höger: Ögat är den mörka punkten längst ut i den övre tentakeln. De undre och kortare tentaklerna innehåller lukt- och smakceller. Snäckorna har ingen hörsel. Inne i föreningspunkten mellan de fyra tentaklerna sitter snigelns celebrala ganglier, alltså dess hjärna.

Nedan: För att få litet skyddande skugga i växthuset har jag sprutmålat det utvändigt med en blandning av krita, vatten och lättfil. Det här uppskattar vinbergssnäckorna – kanske behöver de kalciumkarbonatet för att bygga upp skalet – och deras nattliga kritätande lämnar typiska spår efter sig.

Det här är inte skadedjur. Visserligen äter de nästan vad som helst, inklusive katternas torrfoder, men de äter inte särskilt mycket och de är inte överdrivet många. Favoritgodiset, förutom kattmaten, tycks vara gräsklipp och halvt förmultnat växtavfall som ligger på marken i skuggan under andra växter, där snäckorna är skyddade mot såväl solen som en del rovdjur.

Vinbergssnäckor behöver 3-4 år på sig för att bli könsmogna. De är hermafroditer, vilket innebär att båda djuren kan fungera som både hane och hona samtidigt, men de måste para sig och utväxla spermier för att få avkomma. En ensam snäcka kan alltså inte befrukta sig själv. Medellivslängden för vinbergssnäcka ligger på 8-10 år, men det svenska rekordet är 35 år.

Vinbergssnäckan är Sveriges största landlevande blötdjur och den är ett dekorativt och intressant inslag i trädgårdslivet. Att titta på en vinbergssnäcka är avstressande, trots att den inte alls är särskilt långsam av sig.