Två dagar kvar till fullmåne, men just i kväll är det nästan molnfritt där månen stiger över Kilsbergen bortom granarna. Så nära, nästan så att man skulle kunna sträcka ut handen och röra vid månen. Den verkar så stor. Men naturligtvis tar den en lika stor del av synfältet nu, som när den står fritt och högt på himlen. En synvilla, förvisso, men nog känns det litet märkligt.
Litet märklig, eller kanske alldeles underbar, känns också tanken att nästa mänskliga besök på månen troligen inte har som syfte att utforska månen, utan att ta första steget på vägen till Mars. Jag skulle vilja vara med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar