När vi kom hem hade fladdermusen råkat landa på ett vedträ som låg på verandan. Han var jättesur, riktigt allvarligt megajättesur. Han hade trasslat fast sig i näversjoket och behövde hjälp att komma loss.
Men egentligen borde han ha varit glad i stället, över att det var vi och inte någon av katterna som hittade honom först. Dumma fladdermus!
Det mesta handlar om sådant som lever alldeles i min närhet, men här finns även en del tankar om livet i allmänhet och om sådant som bara skenbart kan räknas dit – eller tvärtom.
Vem?
- Karin
- Fyrtiotalist som läser mycket och tänker, ibland ganska långa och komplicerade tankar, leker med datorn eller kryper omkring i rabatter för att titta på växter och skojiga insekter. Eller sitter vid dammkanten och beundrar djurlivet i vattnet. Har konstant kameran inom grepphåll och svarta naglar så länge det inte är tjäle i jorden. Tränar ambitiöst på att bli gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar