Ginnalabarn

Väldigt förtjust blev jag när jag hittade två småbarn under ginnalalönnen (Acer tataricum ssp. ginnala); jag vill gärna ha fler av den. Föräldraplantan skulle bli träd men är en ganska stor buske – på grund av ett missöde med snöplogen för ett par vintrar sedan – men det går bra att dra upp lönnarna till små träd också, kanske sex meter höga.

Ginnalalönnen blir fantastiskt flammande röd på hösten, men näsorna börjar få färg redan på sensommaren. Såväl de som de röda bladskaften och årsskotten kontrasterar vackert mot de gröna bladen. Men höstfärgen tycks vara ärftlig – färgen varierar mellan individerna från ljusgul till mörkröd. Vår föräldraplanta har mycket starka höstfärger i lysande rött som förstås förstärks när solen lyser på den. Med kvällssolens ljus genom busken ser den ut som en stor eldsflamma.

Jag har försökt föröka lönnen från frö tidigare, men inte lyckats. Därför är det uppmuntrande att den nu har klarat det alldeles på egen hand. Nu vågar jag nog pröva en gång till och i år har befruktningen gått bra, så det finns gott om frö att experimentera med. Att köpa fler plantor i plantskolan är inte roligt. Dels är de attans dyra, dels är det alltså osäkert hur höstfärgen blir.