Rödbladig smällspirea eller djävulsbuske, Physocarpus opulifolius 'Diabolo', och gulbladig smällspirea, Physocarpus opulifolius 'Darts Gold', skapar dramatiska kontraster. Här hjälper kvällssolen till.
Trevligt nog har buskarna sina starka färger ända från tidiga våren. Sent på våren kommer vita/krämvita blommor med röd eller rosa nyans i täta knippen med många blommor. De följs av dekorativa fröställningar, som är gula hos den gulbladiga sorten och lysande röda hos djävulsbusken.
Mina buskar står på dammkanten, vilket gör att de får kapillärvatten från dammen. Smällspirea tål torka, men växer bättre i en fuktigare jord. De här båda buskarna är jämngamla – den rödbladiga har helt enkelt vuxit fortare. Sorten blir större än den gulbladiga. Båda får starkare färger om de står i ett soligt läge
Jag har inte försökt föröka de här buskarna än. Hälften av fröplantorna från den rödbladiga sorten sägs bli gröna i stället. Däremot lär det vara lätt att sticklingsföröka, och då behåller man ju färgerna, så det skall jag pröva.
Det mesta handlar om sådant som lever alldeles i min närhet, men här finns även en del tankar om livet i allmänhet och om sådant som bara skenbart kan räknas dit – eller tvärtom.
Vem?
- Karin
- Fyrtiotalist som läser mycket och tänker, ibland ganska långa och komplicerade tankar, leker med datorn eller kryper omkring i rabatter för att titta på växter och skojiga insekter. Eller sitter vid dammkanten och beundrar djurlivet i vattnet. Har konstant kameran inom grepphåll och svarta naglar så länge det inte är tjäle i jorden. Tränar ambitiöst på att bli gammal.
6 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar