Eldkaprifolen får i allmänhet två – ibland bara en och ibland hela fyra – sextaliga kransar av blommor längst ut på varje skottspets. Vanligen är det bara ett fåtal av dessa blommor som blir befruktade. En stor del av bortfallet beror troligen på att korttungade humlor, som inte kommer åt maten i blomman den normala vägen, biter hål vid blommans bas och äter den vägen i stället. Dessa humlor vidrör aldrig varken ståndarna eller pistillen, och då sker ingen befruktning.Men där långtungade humlor har varit i farten blir det befruktning. Däremot utvecklas fortfarande inte särskilt många frön. Normalt ser det ut som på bilden.
I de två blomkransarna har sammanlagt tre frön bildats – resterande nio fröanlag är tomma. De tre frön som faktiskt har bildats sitter tätt intill varandra. Av dem är det bara det mellersta som utvecklas vidare.
Varför blir det så? Har kaprifolen nytta av att bara vidareutveckla ett frö av tolv möjliga – eller ett enda av de tre fröanlag som uppenbarligen är på gång? Är i så fall detta enda frö genetiskt starkare än de andra?
Egentligen tycker jag nog att alla fröer på plantan borde vara lika livs- och fortplantningsdugliga. Det finns inga andra eldkaprifoler inom rimligt avstånd, och då kan det ju inte ske något genetiskt utbyte med andra individer. Så var finns vinsten i det här?
Eller ligger förklaringen just i att det inte finns andra eldkaprifoler i närheten? Krävs det korsbefruktning för en bra fröutveckling?
Tydligen förstår kaprifolen något som jag inte har begripit. Alla frön på hela kaprifolen gör på det här sättet, och inte bara i år utan förra och förrförra sommaren också. Jag önskar att jag kunde fråga den om anledningen. Kanske skulle den be mig att skaffa fram en partner?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar