Darra som ett asplöv

Aspen signalerade höst, men det varade bara några dagar. Sedan kom den hårda blåsten och slet bort alla löv från trädet och fördelade dem över åkern. Det vackra var kortvarigt och jag får se fram emot upprepningen nästa år.

Jag mindes en höst för länge sedan, då jag och min äldste son en fortfarande frostig men intensivt solig morgon åkte för att handla. På vägen ned från skogen passerade vi en aspdunge som växte likt en ö en bit ut på åkern. Hela dungen med kanske femtio träd flammade som eld i rött och gult i solljuset.

Någon timme senare kom vi tillbaka. Av färgerna i träden återstod ett enda rött blad, i toppen på det högsta trädet. Men på marken mellan träden låg ett minst halvmeterdjupt täcke av röda och gula löv.

Att alla träden fällde sina blad samtidigt på det här sättet berodde sannolikt på att alla träden var en och samma individ. Asp kan bilda stora dungar genom rotskott. Alla träden är då en klon och har samma genetiska egenskaper.

Varför darrar asplöv som asplöv? Aspens blad har långa skaft som är plattade från sidorna, medan själva bladskivan är styv och tung. Den modellen är instabil; bladet kan inte balansera på skaftet.

Redan den allra svagaste vind som drar fram genom kronan får bladskivan att falla åt endera sidan, men det läget är inte heller stabilt. Bladet rätar upp sig igen – och faller på nytt åt det ena eller det andra hållet. Resultatet blir en ständig rörelse och vi ser det som att asplöven darrar.

Nedbrytande svampar tar upp näring
ur bladet, mikroskopiska organismer
tar hand om det som blir kvar och
slutligen har hela bladet återgått
i ekosystemet

Skydd mot insekter Men bladen darrar inte av rädsla – tvärtom. Den här nästan konstanta rörelsen gör det svårare för skadeinsekter att slå sig ned på aspens blad. I själva verket är konstruktionen alltså ett skydd för aspen.

Aspen har också en annan typ av blad, som inte darrar. Dessa har ett kortare bladskaft och alldeles vid bladskivans bas sitter två små honungskörtlar. Dessa så kallade extraflorala nektarier (nektarbehållare utanför blomman) innehåller godis för myror. Myrorna som lockas upp till honungskörtlarna håller andra insekter borta från aspen.

Flera andra vildväxande arter i Sverige har samma slags nektarier, bland dem hägg och surkörsbär, men där finns nektarierna på alla blad. Den långskaftade, darrande egenskapen hos de vanliga bladen på asp har förklarats med att den är en ersättning för avsaknaden av nektarier. Den tycks i alla händelser vara till fördel för aspen, eftersom insektsangreppen på bladen är färre än hos många andra trädarter.

Skalbaggar Andra delar av aspen är inte lika skyddade. Som exempel angrips veden och barken av asppraktbagge (Poecilonota variolosa), cinnoberbagge (Cucujus cinnaberinus), aspsplintbock (Leiopus punctulatus) och aspbarkgnagare (Xyletinus tremulicola). Asppraktbaggen och aspbarkgnagaren anses som nära hotade, aspsplintbocken som sårbar och cinnoberbaggen som starkt hotad. Alla fyra är rödlistade.

Aspsaftmal En insekt som har specialiserat sig på aspblad är aspsaftmal, Phyllocnistis labyrinthella, som är vanlig över hela landet. Honan, en liten fjäril med ett vingspann på bara 6-7 mm, lägger ägget intill en huvudnerv i bladet och larven äter sig fram mellan bladskivorna. Larven lämnar spår efter sig i form av labyrintlika gångar som är fyllda med luft och längs mitten har en exkrementsträng. Angreppet syns tydligt genom att bladen blir silvervita, men trädets hälsa påverkas inte. Larven förpuppar sig i gången under en omvikt bladkant. (Bilden till vänster är hämtad från Wikipedia.)

Svampar Flera svampar, lavar och mossor är specialiserade på eller föredrar asp, antingen det levande trädet eller lågor. Dit hör arter som aspsopp, aspticka, stor aspticka, vit aspticka, gul vägglav och asphättemossa. Stor aspticka och vit aspticka är rödlistade. En svamp sätter sig på bladen och bryter ned hela bladmassan så att bara nätverket av nerver blir kvar.

Fåglar och däggdjur Gamla aspar är omtyckta tillhåll för fåglar och en rad andra djur. Hackspettar söker föda och boar i den relativt mjuka och lätthackade stammen. Vi hade en gång en gammal asp där vi kunde lägga örat till stammen och lyssna på hackspettsungarna där inne, långt under ingångshålet. De övergivna hackspettsbona blir sedan boplatser för fladdermöss, ekorrar och vesslor, samt förstås för andra fåglar.

Även större däggdjur uppskattar aspen; den är en viktig foderväxt för älg, hjortar, rådjur och hare som gärna gnager på den mjuka och saftiga unga barken.

Var god mot aspen! Aspar – unga, gamla, torra, fallna – är alltså viktiga för många andra organismer. Att levande aspar får stå kvar känns kanske självklart, men minst lika viktigt är det att låta torra och fallna aspar finnas kvar i skogen. Vi människor vill gärna "städa" omkring oss, men i skogen är det bäst att låta naturen sköta städandet på sitt eget sätt.

Kristi kors och Karl-Bertil Sägnen säger att asplöven darrar av skam därför att Kristi kors timrades av aspträ. I det sekulariserade Sverige har vi naturligtvis en annan förklaring, nämligen att aspen darrar av rädsla för Svenska Tändsticksaktiebolaget (numera Swedish Match AB). Och vilken asp skulle utan att darra kunna se Karl-Bertil Jonssons julafton och höra om tändstickstavlan av Bodens fästning?

Läs även andra bloggares inlägg om djur, insekter, träd, växter, fåglar, rödlistan, svamp