Moderlighet broderligt delad

Den lilla kycklingen, nu tre veckor gammal, har det nog egentligen ganska bra. Visserligen är den ett ensambarn, men i stället för syskon har den två mammor. I och för sig kan det vara så att ingen av mammorna är mamma till just den här kycklingen. Båda har knyckt ruvägg hej vilt, från både varandra och de andra hönorna.

Men om ingen av hönorna är mamma så är de i alla fall moster eller mormor till lilla kycklingen. Om hönan till höger är mamman, handlar det om inavel. Hennes pappa är nämligen pappa även till kycklingen. Däremot är ingen av hönorna själva inavelsprodukter, vilket fortsättningsvis kan vara bra att ha i tankarna.

Men först kycklingen och de två mödrarna som kanske inte är mödrar. Bland fåglar är det inte helt ovanligt att en vuxen hona tar hand om andra honors ungar och sköter dem som om det vore deras egna. Det förekommer också att två eller flera honor slår ihop sina ungflockar och vaktar dem tillsammans, ungefär som fröknar i en stor dagisgrupp på utflykt. Men här är det alltså två vuxna hönor som har ruvat på var sin äggsamling, men har gjort det tillsammans, tätt intill varandra, och bara frambringat en enda kyckling. Och att två fågelhonor som tror sig vara mödrar tillsammans tar hand om ett enda fågelbarn har jag aldrig tidigare hört talas om.

Sannolikt har ingen av hönorna någon aning om under vem av dem ägget kläcktes, och kycklingen vet inte vem av dem som är mamma. Båda hönorna uppför sig lika intensivt moderligt mot kycklingen, de håller sig intill varandra och kycklingen tyr sig lika intensivt till båda.

Men det har hänt något, som får mig att undra om den ena hönan i själva verket beter sig faderligt (vilket tuppar vanligen inte gör).

Hönan till höger är två år gammal och dotter till den vänstra hönan. Den högra hönan är bevisligen en höna: hon lägger ägg och hon ruvar. Men på senare tid har hon utvecklat typiska tuppdrag:

1 Hon har fått långa, kraftiga sporrar. Alla hönor har anlag för sporrar, men om de utvecklas brukar de bli korta och mycket tunna.
2 Hon har fått tuppkam. Kammen hos en orpingtonhöna ser vanligen ut som på den äldre hönan till vänster.
3 Stjärtfjädrarna har förlängts. De har inte fått tupplängd än, men de är betydligt längre än hos de andra hönorna.

Till det yttre håller hönan alltså på att bli en tupp. Men hon har kvar sina för hönor typiska drag: hon lägger ägg, ruvar och vaktar kycklingen. Och hon pratar hönsmamma med den, inte tuppspråk.

Det skall bli intressant att se hur hönan/tuppen utvecklas...