Räddad fjäril

Humlelik dagsvärmare, Hemaris fuciformis, är till skillnad från de flesta svärmarna aktiv under dagtid. Den gillar solskensväder och blir stående som en kolibri framför blommorna som den suger nektar ur: syren, gökärt, kråkvicker, violer, nävor och skogstry bland annat. Som värdväxter, där den lägger sina ganska små äggsamlingar med 1-3 ägg, har den skogstry och kaprifol.

Den här lilla figuren verkade ha råkat riktigt illa ut. Den följde med in på Kjells toffel, när han hade varit ute och öppnat åt hönsen. Den hade tydligen drabbats av det kalla ösregnet och det såg inte ut som att den skulle överleva. Och sådant känns alltid ledsamt.

Nå, vi gjorde vad vi kunde. Det hade slutat regna, så Kjell satte ut den på verandan där den fick torka i solen. Men den var fortfarande så "trött" att det utan vidare gick att ta upp den i handen. Den enda reaktionen var ett intensivt surrande med vingarna.

Jag gjorde i ordning ett par droppar fjärilsmat – jag hade ingen honung hemma, så det fick duga med litet socker i vatten. Dessa droppar hällde jag i en bladskål under en blomklase i kaprifolen, och sedan flyttade jag fjärilen till dropparna. Den sög genast i sig sockerlösningen, varpå den surrade litet till med vingarna och liksom rätade på sig, så att den nästan såg glad ut. Kan en fjäril bli glad?

Vår fjäril åstadkom ett sista vingsurr och flög sedan i väg. Och glad eller inte – den mådde i alla fall betydligt bättre än när den blev insläpad på toffeln.