
Men blev det så? Titta på bilden. Den blå bilen är min och står på handikapparkeringen (ja, jag har tillstånd). Till vänster går en trappa upp till rampen. I andra änden av kvarteret, utanför bilden till höger, sluttar rampen så att även rullstolar och människor med gångproblem kan ta sig upp. Men där finns ingen handikapparkering!
Just när jag tog bilden var det relativt tomt på gatan, eftersom butikerna inte hade öppnat än. Men litet senare är det knökfullt – inte en ledig parkeringsplats så långt ögat når. Det var bättre förr, men kommunen har byggt egendomliga parkeringsfickor med träd emellan. Resultatet blev naturligtvis färre platser än tidigare, och dessutom har man infört stoppförbud på andra sidan gatan.
Resultatet är att om just den här platsen är ledig, kan jag stanna inom överkomligt gångavstånd från Bokia tvärs över gatan, där Johan jobbar och där jag ofta hämtar honom. Platsen är dock ofta upptagen, oftast av någon som inte har handikapptillstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar