De vackra men mycket ovanliga pärlemormolnen, eller polarstratosfäriska molnen, bildas på mycket hög höjd - ungefär dubbelt så högt upp som vanliga moln. Molnen syns normalt i skymningen, när solen har gått ned men solljuset fortfarande träffar molnen.
De här bilderna är tagna med någon timmes mellanrum mot syd-sydväst från vår veranda den 25 januari 2008.
Det mesta handlar om sådant som lever alldeles i min närhet, men här finns även en del tankar om livet i allmänhet och om sådant som bara skenbart kan räknas dit – eller tvärtom.
Vem?
- Karin
- Fyrtiotalist som läser mycket och tänker, ibland ganska långa och komplicerade tankar, leker med datorn eller kryper omkring i rabatter för att titta på växter och skojiga insekter. Eller sitter vid dammkanten och beundrar djurlivet i vattnet. Har konstant kameran inom grepphåll och svarta naglar så länge det inte är tjäle i jorden. Tränar ambitiöst på att bli gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar