Svea – en blandraskatt av stort format. När vi avlivade hennes sista kull ungar – som hon födde i skogen och kom hem med först när de var för stora för att bli annat än vildkatter – blev hon gramse och flyttade. Vi trodde förstås att hon hade dött, men två år senare mötte vi henne igen. Hon hade flyttat till Gyttorp, tre kilometer härifrån, och att döma av det välskötta utseendet hade hon skaffat sig en ny familj.
Det mesta handlar om sådant som lever alldeles i min närhet, men här finns även en del tankar om livet i allmänhet och om sådant som bara skenbart kan räknas dit – eller tvärtom.
Vem?
- Karin
- Fyrtiotalist som läser mycket och tänker, ibland ganska långa och komplicerade tankar, leker med datorn eller kryper omkring i rabatter för att titta på växter och skojiga insekter. Eller sitter vid dammkanten och beundrar djurlivet i vattnet. Har konstant kameran inom grepphåll och svarta naglar så länge det inte är tjäle i jorden. Tränar ambitiöst på att bli gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar