Alpmartorn, Eryngium alpinum, kommer ursprungligen från Alperna, Jurabergen och bergen i nordvästra Balkan. Den har både namnet och utseendet emot sig: Vasst och taggigt, litet som en tistel. Men det är bara ljug. I själva verket är den len och mjuk att ta på, utan minsta tillstymmelse till stickighet!
Alpmartorn kan förökas genom rotsticklingar och med frö. Den här plantan blommar för första gången i år och vill gärna stå i fred. Därför vill jag inte "störa" den genom att gräva runt den för att hitta rotsticklingar. Men den har många blommor och kommer troligen att ge mycket frö. Så i stället för att dela den, skall jag pröva några olika metoder för fröförökning. Förhoppningsvis får jag många fler av den här vackra arten, som är härdig i hela landet.
Det mesta handlar om sådant som lever alldeles i min närhet, men här finns även en del tankar om livet i allmänhet och om sådant som bara skenbart kan räknas dit – eller tvärtom.
Vem?
- Karin
- Fyrtiotalist som läser mycket och tänker, ibland ganska långa och komplicerade tankar, leker med datorn eller kryper omkring i rabatter för att titta på växter och skojiga insekter. Eller sitter vid dammkanten och beundrar djurlivet i vattnet. Har konstant kameran inom grepphåll och svarta naglar så länge det inte är tjäle i jorden. Tränar ambitiöst på att bli gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar