De sista solstrålarna

Solen ligger i horisonten bortom sjön och ljuset faller in mellan björkarna bakom mig. Det är bara sekunder kvar innan solen försvinner under horisonten.

Eken har en ljus ansvällning längst ned på stammen. Den beror på att eken utvecklades ur ett ekollon som råkade hamnat djupt in i en gammal murken oxelstubbe. För några år sedan rensade vi bort de sista resterna av stubben, som myrorna hade förvandlat till mer eller mindre pulver.

Sedan dess har eken snabbt vuxit till sig. Lövsprickningen kommer visserligen senare än på mammaeken som växer bakom mig och löven blir mindre, men för övrigt tycks den må bra.

Mammaeken planterades 1964 av Kjells mormor, som hade den med i en kasse när hon kom från Stockholm för att hälsa på.

Fågelholken satte Kjell upp förra våren. Just nu bor ett par svartvita flugsnappare i den, men förra året och hela vintern har den varit bebodd av talgoxar. Talgoxehanen är mycket väluppfostrad: Han knackar innan han stiger in.