för alla vet att maskrosorna aldrig nånsin stannar
kvar innanför staketet där man ställt dem.
Maskrosor är ogräs och sånt bör man rota ut.
Det finns ju inget annat sätt att riktigt göra slut
på otyget som trängs med allt det sköna.
Men livet är så härligt och jag vill leva kvar.
Här ska jag stanna tills jag vissnar ned på gamla dar.
Jag trivs så bra här mitt i allt det gröna
och tycker att rabatten är mitt hem.
Visst blev jag född till maskros, men jag är inget ogräs.
När sommaren ger torka och vintern blir för kall,
så kommer jag igen – till nästa vår i alla fall,
och mycket som de tycker är mera värt än jag,
har mindre kraft att växa av och livsviljan är svag.
Det ska de nog bli varse när de kommer med sin jordfräs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar