Vårsolar

Om man sätter sig och tittar nära – ja, då ser man var vårsolen finns. I massor, överallt, och det spelar ingen roll att man plockar med sig dem hem. Det kommer nya.

Knoppanlagen anläggs redan på hösten, vilket är anledningen till att tussilagon (Hästhov, Tussilago farfara) kan börja blomma så tidigt, så snart snön har smält undan tillräckligt för att släppa ned ljuset.

Jag minns att jag läste någonstans att varje tussilagoplanta innehåller omkring 5000 knoppanlag. Jag har inte kontrollräknat, men de är i alla fall tillräckligt många för att plantorna skall klara sig och föröka sig även om man plockar blommorna. Det fungerar ungefär som kvinnors ägganlag. Vi föds med dem, ungefär åtta miljoner, men det är bara ett litet, litet antal som behöver utvecklas till nya människor för att arten människa skall leva vidare.

Litet till mans kallar vi den tussilago, men det svenska namnet är egentligen hästhov. Det namnet kan syfta på bladens form, som något påminner om avtrycken från hästhovar.

Men det kan också vara en förvrängning av det gamla namnet, hosthäva. Bladen kommer långt efter att blomningen är avslutad och de såldes förr på apotek, som Folia Tussilaginis, och av dem gjordes en dekokt mot hosta. Enligt Linné använde man även bladen som tobak mot hosta och astma. Denna användning finns omtalad i Plinius den äldres Naturalis Historia, ett verk som med sina 37 böcker slutfördes några år innan Plinius själv dödades i Vesuvius utbrott år 79 e. Kr.