Aktiva jägare

Familjen Vargspindlar, Lycosidae, innehåller ungefär 55 arter i Sverige. Det här är en av dem. Vargspindlarna är aktiva jägare. De spinner inte nät, utan överfaller bytet och dödar det genom ett bett som sprutar in ett snabbt förlamande gift. Bytet löses upp med matsmältningsvätska, varpå spindeln bokstavligen kan dricka sitt byte.

Den som tycker illa om dessa spindlar, kan ju tänka på att de faktiskt äter fästingar!

Som de flesta andra spindlar har vargspindeln åtta ögon. Dessa är så kallade enkla ögon, vilket innebär att varje öga är en enhet och har en lins, ungefär som hos oss. Det här skiljer dem från insekterna, som har sammansatta så kallade fasettögon. Den här vargspindeln har nederst en lätt böjd rad med fyra mindre ögon. Ovanför dessa sitter två par betydligt större ögon i var sin rad. Vargspindlarna sägs ofta vara de spindlar som har bäst syn.

Hos vissa vargspindelarter lockar hanen till sig honan genom att trumma med bakkroppen mot underlaget. Man har kunnat visa att honorna hos vissa arter föredrar hanar som kan trumma länge. Men trummandet får inte gå till överdrift – då blir det inget av med parningen.

Efter parningen ger sig hanen av. Honan spinner en kokong kring äggen och kokongen fästs vid spinnvårtorna på bakkroppens undersida. När äggen kläcks klättrar ungarna upp på moderns rygg, där de sedan stannar några dagar.

Just den här honan hade vänligheten att ta sig fram över ett glasfat, vilket gjorde det möjligt att få ganska tydliga bilder av den snabba spindeln.

Krabbspindlarna, familjen Thomisidae, har ett trettiotal arter i Sverige fördelade på sju släkten. Spindlarna har åtta ögon, som sitter i två aningen böjda rader. Bakkroppen är ofta bredast baktill och de två främre benparen är längre och kraftigare än de två bakre. Längst ut på benen sitter två klor. De främre benparen hålls ofta utsträckta åt sidorna, som hos krabbor. Dessutom förflyttar sig spindlarna ofta i sidled likt krabbor.

Blomkrabbspindeln gör inget fångstnät, men den kan spinna långa trådar som de använder för att rädda sig undan faror och för att flytta till nya jaktmarker. I det senare fallet låter spindeln vinden fånga upp tråden, och när denna har fastnat på den nya platsen flyttar spindeln.

Om spindeln blir störd kan den helt enkelt släppa underlaget och låta sig falla, med tråden som livlina. Man har till och med observerat krabbspindlar som har tagit med sig bytet i denna flykt.

Överblivna och begagnade trådar äter den upp – de innehåller värdefullt protein.