Ny sorts dager

Jag minns – fortfarande med viss fasa – en januarimånad i Stockholm i slutet av 1960-talet eller början av 1970-talet, då Stockholm hade 3 (tre!) soltimmar under hela månaden. Dessutom var det så slaskigt att det inte fanns någon snö som kunde lysa upp. Människorna gick omkring med förtvivlan, eller möjligen mord i blicken. Det var mörkt, regnigt, trist, smutsigt och man mådde dåligt.

Men nu är det ännu värre. Det regnar mer eller mindre oavbrutet och det är sanslöst mörkt nästan hela dygnet. Under senaste fullmånen hade vi i och för sig ett par nätter med kyla och frost samt molnfri himmel, och det kändes syndigt att sova under dessa ljusa nätter, men för övrigt känns det som om det har varit mörkt oavbrutet sedan någon gång i början av november.

Ibland tänker jag att det här kanske är det första riktigt märkbara resultatet av klimatförändringen, för oss som bor relativt långt norrut i världen. Där vi bor orkar solen nätt och jämnt upp över trädtopparna någon timme mitt på dagen, men nyttan av detta förutsätter ju att det inte finns en massa moln i vägen, vilket det numera nästan alltid gör.

Vi har ju haft samma vintermörker – eller frånvaro av sol – i alla år, men tidigare har det oftast funnits litet snö som kunnat lysa upp. Den snön gjorde stor skillnad.

Nu är det bara svart; så mörkt att jag behöver ficklampa för att hitta fram till bilen som står sex meter från ingången. Ljuset från ficklampan äts upp av mörkret, så att jag befinner mig i en liten, liten fläck av ljus just där jag sätter fötterna.

Nu känns det som om det skulle behövas något slags konstgjort solljus inne, att vistas i några timmar per dag. Finns sådant, tro, annat än som cancerframkallande solarievariant? Ett rum av ljus att vila i tills året vänder och solen kommer tillbaka.

Jag vet inte om känsligheten för avsaknad av ljus beror på att människor faktiskt är dagdjur. Eller om det bara har med åldern att göra. Handlar det om ett absolut ljusbehov kan det ju, när klimatförändringen går så långt att snö blir sällsynt i hela landet, bli riktigt illa för alla dem som bor ännu längre norrut, där solen inte går upp alls under de mörkaste vintermånaderna.