Kaprifol i juletid

"Midvinternattens köld är hård. Stjärnorna gnistra och glimma."

Men inte här och inte i år. Solen har vågat sig upp på sitt timslånga julaftonsbesök. Varmgraderna har tagit bort det sista av det för en vecka sedan stolt centimeterdjupa snötäcket.

Hönsen går ute och pickar förnöjt i sig vad de kan hitta i den mjuka marken. Nötväckor, blåmesar och talgoxar håller till i fågelbordet, men mest för att få lyxmat eftersom det fortfarande finns gott om matnyttigheter åtkomliga för dem på marken. De stora domherreflockarna stannar dock kvar i skogsbrynet – vi hör dem men de bryr sig inte om fågelbordet än.

Och eldkaprifolen... Jag har sagt det förut: Den blommar så länge det alls är möjligt. Nu, lagom till julaftonen, ser den ut så här!

Vi bor inte i sydliga Skåne eller på Gotland, utan i nordligaste delen av Örebro län, i växtzon 4 där det så här års borde vara ungefär meterdjup snö.

Men det vet inte vädret, så det bryr det sig alls inte om.

Kjell har blivit doktor

Nu är vi hemma igen, efter en enormt bra dag först på universitetet i Uppsala och sedan på Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg, och Kjell har blivit doktor.

När Kjell slutade nionde klass, lovade han sig själv att aldrig mer sätta sig på skolbänken. I går, ungefär 40 år senare, slutade han så att säga skolan. På vägen hann han skaffa sig högskolepoäng från sammanlagt elva högskolor.

Jag blev synnerligen imponerad av hur han presenterade sin avhandling i går. Kjell, som normalt är ganska tystlåten, pratade mer eller mindre oavbrutet i tre timmar, förklarade hur han hade tänkt och vad hans forskning handlar om, och besvarade med stor säkerhet opponentens och betygsnämndens frågor. Och han gjorde det med sådan klarhet att "till och med jag" äntligen förstod.

Just det har varit litet knepigt, eftersom det helt enkelt inte går att sammanfatta med några få ord. Avhandlingen är mycket stor och berör så många olika områden att de där tre timmarna behövdes för att samla ihop alltsammans till en begriplig helhet. Och just det, att se hur alla dessa olika sidor fördes ihop till en helhet, var verkligen intressant.

Mycket kort: Är det möjligt, och i så fall hur, att med GIS som instrument planera användningen av olika landskapstyper, inklusive natur i städer, på ett sätt som tillgodoser de ekonomiska, sociala, politiska och rekreationella krav som människor ställer på naturen och samtidigt motsvarar de behov som måste uppfyllas för framtidshållbarhet och biologisk mångfald?

Jag är stolt över Kjell och tycker att han har all anledning att känna sig vuxen!

Lampa blev dödsfälla

Till nästa insektssäsong bör vi nog byta armaturen på verandan. Lampan har lyst ibland och ibland inte, men sedan några dagar strejkade den helt. I dag skulle Kjell byta.

Lågenergilampan som vi har använt har uppenbarligen fungerat som dödsfälla för getingarna. Stackars kräk! De har letat sig in mot ljuset genom ett litet hål invid taket. Sedan har de knuffat sig vidare mellan olyckssystrarna bakom lampans spiraler.

Lampspiralerna blir inte tillräckligt varma för att döda getingarna, så jag undrar hur lång tid det tog innan de svalt ihjäl.

Beviset!

Den finns! Än räcker det dock inte till skidåkning.

Svampar och annat på verandan

Under en av de sällsynta soltimmarna blev jag inspirerad att ordna högen med svamp och annat smått som låg på verandan. En gammal hemgjord hylla kom till användning.

Här ligger nu främst björktickor och fnösktickor, med även borstticka, vedmussling och björkmussling. En av fnösktickorna är bevuxen med gyttrad röksvamp.

En larvgnagd barkbit fick plats och några småbitar av trä som färgats vackert grönt av grönskål. Längst ned till vänster hamnade en rötad träbit med en samling fruktkroppar av myxomyceten glansgryn, Leocarpus fragilis.

Vargmjölk

I burken som skymtar i vänstra hörnet finns en odling av vargmjolk, Lycogala epidendrum, en annan myxomycet som trots att den har bott länge i burken inte visar några tecken på att tröttna. Ursprungligen höll den till på en granstubbe, där resten av kolonin fortfarande lever kvar. Den syns som små röda fläckar nedtill på stubben. Jag sparar den här lilla vargmjölksodlingen därför att jag vill se hur den kommer att klara vintern.

Svamparna har blivit kvar mest därför att jag inte nänns slänga dem. De är fina att titta på.

Pappa Åke och transformatorn

Åke och Kjell 1958

Kjells pappa Åke var en händig man. Under många år umgicks han mycket med den lokala uppfinnaren Gustav Ols Adolf, som i sin tur var en alldeles osedvanligt händig man. Bland annat blev han känd för att ha flugit sitt hemtillverkade flygplan från taknocken och ned i gödselstacken.

Till Adolfs mer bestående gärningar hör att han tillverkade grammofonskivor själv, från massan som skivorna gjordes av till själva inspelningen. Vi har en sådan skiva kvar och kan därför lyssna till hur det lät när pappa Åke spelade dragspel år 1943.

Uteffekt 6, 12, 18 och 24 V

Varför skall man köpa saker färdiga, när man kan tillverka dem själv? Nej, Adolfs uppfinnarglädje smittade av sig på Åke, som konstruerade och byggde och hittade fiffiga egna lösningar på allt sådant som annars skulle ha berikat Clas i Sjön.

Lyckligtvis var Åke en sparsam man, som behöll allt som möjligtvis kunde komma till användning. Därför finns en del av hans konstruktioner kvar än i dag, nästan 30 år efter att Åke vandrade vidare, kanske till en högre belägen uppfinnarverkstad.

24 V längst till vänster

Den här transformatorn är ett av Åkes hembyggen, sannolikt tillverkad på 1940- eller 1950-talet. Den anslöts till det vanliga nätet. Beroende på var man satte den andra stickkontakten (den med vit, tvådelad sladd, här inkopplad på 12 volt), fick man ut 6, 12, 18 eller 24 volt.

Jag skriver "fick" trots att det kanske fortfarande är "får" – vi vågar helt enkelt inte koppla in den. Risken är stor att varenda propp i huset går, eller att själva transformatorn brinner upp. Det kan vara 40 år sedan den sist användes.

Pappa Åke använde den här apparaten för att ladda batterierna till bilen och traktorn. Lampan, hämtad från en bilstrålkastare, lyste så länge det gick ström genom apparaten. Den hade bara till uppgift att visa att det hela fungerade.

Det är också tänkbart att den har transformatorn inte alls fick sin ström från nätet, utan från det vindkraftverk som Åke byggde för att få ström till ladugården. Eller från vattenkraftverket som han byggde i bäcken.

6, 12 och 18 V

Kjell körde sitt elektriska tåg med transformatorn. Åke "hjälpte" Kjell med detta, ty så brukar det ju vara när far och son leker med modelltåg. Den ordinarie tågtransformatorn lades åt sidan; i stället kopplades hembygget in. Resultatet blev att tåget kunde fås att gå mycket fort, så att det spårade ur i kurvorna.

Jag hade velat träffa pappa Åke. Jag tror att jag hade haft mycket gemensamt med min svärfar.

Rudolf med röda mulen

Det börjar litet smått närma sig jul. I dag snöar det – synnerligen regnblandad snö – för första gången den här säsongen, men det är fortfarande plusgrader.

Kjell har födelsedag och firar detta med blåbärspaj och vaniljsås. Johan och jag nöjer oss med att titta på, eftersom blåbärspajen knappast hör hemma i LCHF-kosten.

Kjell har börjat julpynta, genom att tillverka en ren. Att den heter Rudolf framgår av olvonbärsmulen.