Vem?

Mitt foto
Fyrtiotalist som läser mycket och tänker, ibland ganska långa och komplicerade tankar, leker med datorn eller kryper omkring i rabatter för att titta på växter och skojiga insekter. Eller sitter vid dammkanten och beundrar djurlivet i vattnet. Har konstant kameran inom grepphåll och svarta naglar så länge det inte är tjäle i jorden. Tränar ambitiöst på att bli gammal.

18 juli 2011

Världens tryggaste plats


I tryggheten hos mamma behöver kycklingarna inte bry sig om hunden Sissi. Hon får hålla sig utanför nätet, men skulle gärna komma närmare. Mycket, mycket närmare!

Midsommarljus

Sent på kvällen den riktiga midsommaraftonen – det är bara ett par timmar kvar till midnatt. Solen har inte gått ned än, men det spelar ju ingen roll eftersom den strax efter kommer att gå upp igen.

Vägen ned från oss går nästan rakt västerut, och där vägen slutar går gränsen för hunden. Hon springer lös som hon vill, men håller sig inom "gränserna". Lyckligtvis har hon inte kommit på tanken att fortsätta hundra meter extra ned till sjön, trots att hon älskar att bada.

17 juli 2011

Tankarna långt borta?

Bara några kilometer härifrån satt en liten pojke på en sten vid vägkanten och tittade in på vallen bakom stängslet. Pojken hade en stav i händerna och vilade hakan mot den. Han satt där länge och han satt mycket stilla, som ett barn gör när det tänker intensivt. Jag undrar så vart hans tankar gick.

Vad som fanns bakom stängslet? Jo, ett kamelpar och deras föl.

Mycket att hålla ordning på

En liten filur med väldigt många ben i hög fart på väg över köksbänken. Antagligen muttrade den över att jag knyckte krukan som den bodde i. Men jag bar ut den och satte vänligt ned den bland de andra krukorna.

16 juli 2011

Biffiga tomater

Snart börjar bifftomaterna mogna. De är så många att det inte finns någon möjlighet att äta upp dem som färska. I stället skall jag skära dem i bitar och djupfrysa dem.

Tomater är kolhydratfattiga och därför ett fint tillskott i alla goda LCHF-röror, gärna tillsammans med gröna bönor och sparris. Och förstås någon god korv med hög fetthalt.

Fingerborgsblomma

Fingerblomsblomman, Digitalis purpurea, är helt oemotståndlig för humlorna. För oss är växten giftig men högst användbar; den ger oss ett av våra äldsta verksamma läkemedel.

Fingerborgsblomman innehåller glykosider, som under lång tid använts som hjärtmedicin (digitalis). Numera sätter man in digitalis främst för att stabilisera hjärtrytmen vid tillstånd med förmaksflimmer och hjärtsvikt samtidigt.

Digitalis har alltså sedan länge utnyttjats som läkemedel. Den äldsta användningen inom folkmedicinen är känd från England, Wales och Irland under 900-talet, då mot vattusot (vätskeansamling i vävnaderna, ofta på grund av hjärtsvikt). År 1785 publicerade den engelska botanikern och läkaren William Withering sina studier av digitalis, och fem år senare infördes medlet i den svenska farmakopén. Kan humlor få hjärtsvikt, tro?

Liljorna på marken

Kvällssolen silar in genom växthusets glasvägg, som är utvändigt skuggmålad med kritslam bestående av krita, vatten och lättfil. Det är en mycket billig och miljövänlig färg som långsamt sköljs bort av regnet och det är lätt att tvätta bort de sista resterna på hösten.

En av liljorna är på väg att slå ut och har redan börjat dofta. När liljorna har blommat över utvecklas de fina frökapslarna. Fröna kan användas till förökning, men det tar många år från frösådd till blommande lilja. Förökning med lökfjäll eller bulbiller går litet fortare.

När plantorna börjar se tråkiga ut får krukorna flytta ut i rabatten och vissna färdigt, för att sedan övervintra i potatiskällaren. De mår säkert bättre där än i tung och antagligen dåligt dränerad jord utomhus. Men till dess får de dofta vidare i växthuset.