Vem?

Mitt foto
Fyrtiotalist som läser mycket och tänker, ibland ganska långa och komplicerade tankar, leker med datorn eller kryper omkring i rabatter för att titta på växter och skojiga insekter. Eller sitter vid dammkanten och beundrar djurlivet i vattnet. Har konstant kameran inom grepphåll och svarta naglar så länge det inte är tjäle i jorden. Tränar ambitiöst på att bli gammal.

16 augusti 2012

Vita och vackra – men små

Ganska tidigt på sommaren dyker stora "maskbon" upp på äppelträden. Det ser ut som knyten av spindelväv runt kvistarna, de nya bladen och karten, men de innehåller inga spindlar utan massor av mörka prickar (ägg) eller krälande larver.

Om de får hållas kan de delvis kaläta grenarna. Träden överlever visserligen – det kommer snart nya blad – men det är fult och påverkar förstås äppelskörden. I och för sig ger sig larverna inte på frukten, men ett träd som saknar blad får nog problem med att försörja den växande frukten.

Det här är äppelspinnmalens (Yponomeuta malinellus) larver. Det enklaste och minst skadliga sättet att bekämpa dem är att plocka bort maskbona för hand. Lägg dem i en påse och bränn upp dem, eller ge dem till hönsen om du råkar ha sådana. Få larver klarar sig undan hönornas vakande ögon.

När man "stör" maskbon med utvecklade larver flyr larverna. De spinner snabbt en tråd och kastar sig ut från sin plats i trädet. Eftersom det handlar om många larver, blir de hängande i hela knippen från grenen. Det hela ser ut som egendomliga julgransprydnader.

Handlar det om stora träd, är det förstås svårare att bekämpa med handpåläggning. Det bästa är nog i sådana fall att trösta sig med att spinnmalen sällan kaläter trädet helt – trädet överlever. Det finns biologiska bekämpningsmedel; fråga i en bra plantskola. Ett alternativ är gifter som pyretrum, som dock måste sprutas så att vätskan verkligen träffar larverna. Tänk på att giftet tar kål på nyttiga insekter också, till exempel de nyckelpigslarver som håller bladlössen i schack. Dessutom känns det inte bra att spruta gift på sådant som man sedan skall äta.

Snövit streckmätare, Cabera pusaria, är en nattaktiv fjäril som syns mycket bra i de ljusa sommarnätterna. De kamlika antennerna visar att just det här är en hane. Kammarna utökar ytan på antennerna och gör det betydligt lättare för hanen att uppfatta doftsignalerna – feromonerna – som honan sänder ut.

Mig veterligt gör fjärilen ingen skada i trädgårdar. De gulvita larverna rör sig som typiska mätarlarver. De lever i björk, sälg och al innan de förpuppar sig i marken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar