Vem?

Mitt foto
Fyrtiotalist som läser mycket och tänker, ibland ganska långa och komplicerade tankar, leker med datorn eller kryper omkring i rabatter för att titta på växter och skojiga insekter. Eller sitter vid dammkanten och beundrar djurlivet i vattnet. Har konstant kameran inom grepphåll och svarta naglar så länge det inte är tjäle i jorden. Tränar ambitiöst på att bli gammal.

9 juli 2011

Det doftar vackert!

Att bo så här känns som rikedom, men av en sort som inte skapas med pengar. Det är väl egentligen det här som borde vägas in när taxeringsvärdet fastställs? Inte sjöutsikt (som vi ju har), kvadratmetrar inomhus (som vi har väldigt få av) eller köksstandard (modern spis-kyl-frys men för övrigt 1950-tal)...

Både dottern och Kjell stirrar lystet på fläderblommen och muttrar om saft. Men jag har hittills lyckats hålla emot. Blommorna är vackra och doftande där de sitter. Sedan blir bären god mat för fåglarna, som inte kan gå till affären och förse sig. Själva kan vi köpa flädersaft av lokal tillverkning helt utan mysko tillsatser.

När schersmin och fläder har blommat ut, tar klätterhortensian över på sydsidan till vänster.

Lärospån

2011: Ramses är inte van vid att leva mitt i spenaten. Hemma i lägenheten där han bor, jagar han allt som surrar eller rör sig. När han sedan får komma ut på landet gör han likadant och trollsländor, som visserligen flyger snabbt, men ofta blir stående stilla i luften så att en självsäker katt borde kunna fånga dem, är oerhört frestande.

Men allt är inte som det ser ut att vara. Dammens till synes fasta yta var inte fast. Det lärde sig Ramses när han kastade sig ut efter sländan. Samtidigt lärde han sig att han kan simma!

Fult blir vackert

Guldögonslända, Chrysoperla carnea
Stinkslända låter litet småäckligt. Ser man efter närmare upptäcker man att det andra namnet, guldögonslända, passar mycket bättre.

Fångade?

Man skulle kunna tro att de här små guppisarna är fångar i näckrosen. Men så är det förstås inte. De tar sig in och ut mellan kronbladen och kanske får de bättre skydd och mer mat här inne.

When I was just a little girl, I asked my mother, what will I be...

Jag är rätt säker på att det här är en svärmarlarv, men jag vet ännu inte vilken art det är. Videsvärmare? Jag tänker följa den ett tag för att se hur den utvecklas – den har väl en och annan hudömsning framför sig.

Sedan skall den förpuppa sig och tillbringa vintern i marken, för att komma fram som fjäril i vår. Just nu bor den i ett litet akvarium (utan vatten, ja) där jag ger den färska kaprifolblad.

Gissa vem som kommer på middag

Den svarta skogssnigeln kommer ofta till verandan och äter gärna av kattmaten. Ibland har den en kompis med sig, men det här är första gången kompisskapet har korsat en artgräns. Rör inte min kompis!

18 april 2011