Vem?

Mitt foto
Fyrtiotalist som läser mycket och tänker, ibland ganska långa och komplicerade tankar, leker med datorn eller kryper omkring i rabatter för att titta på växter och skojiga insekter. Eller sitter vid dammkanten och beundrar djurlivet i vattnet. Har konstant kameran inom grepphåll och svarta naglar så länge det inte är tjäle i jorden. Tränar ambitiöst på att bli gammal.

27 september 2011

Vacker men illaluktande

En del spindlingar/spindelskivlingar är egentligen ätliga, men eftersom det är lätt att förväxla arterna och eftersom en del av dem är dödligt giftiga, rekommenderar man numera att man totalt avstår från att plocka spindlingar till mat.

Men just stinkspindlingen eller kamferspindlingen, Cortinarius camphoratus, lägger man nog inte frivilligt i svampkorgen. Den luktar nämligen riktigt illa, som om man hade glömt kastrullen med skalpotatis på plattan och låtit vattnet koka bort. Men den obehagliga lukten är inget säkert kännetecken – en del känner den inte alls eller märker bara en svagt obehaglig lukt.

Skivorna är till en början blåvioletta, men de blir snart rostbruna av sporerna. Detsamma gäller för hylleresterna på foten. Stinkspindling förväxlas ofta med blåmusseron, men denna har aldrig trådar på hatten eller foten och aldrig rostbruna sporer. Hos blåmusseroner är sporerna i stället ljust rosa.

I bilden nedan ser man tydligt den rostbruna färgningen på skivorna och på den översta delen av foten,

I bilden ovan ser man hur hylletrådarna mellan foten och hatten brister när hatten växer till sig.

Köttet är ljust lila i hatten och foten. Svampen är ganska vanlig i mossig barr- och blandskog. Den är vacker och inte giftig, men den är oätlig. Och dessutom är den alltså en av dessa spindelskivlingar som man skall avstå från.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar