Alla barnen Kantarell...

Det har funnits gott om kantareller tidigare under sommaren, men de senaste veckorna har det varit litet för torrt för god återväxt. Vi ser fram mot regn, så småbarnen kan växa till sig.

Opportunisten

Vi har försökt rensa bort det värsta humleanfallet ur rabatterna. Mängder av humle, Humulus lupulus, har vi helt enkelt slängt ut i skogen, där humlen glatt växer vidare. På bilden till vänster är småbjörkarna i bakgrunden så övervuxna av humle att själva björkarna inte syns längre.

De gula blommorna är likaledes utkastad praktlysing, Lysimachia punctata, men hos oss heter de Fru Johansson, efter grannen i Enskede gård som min mamma knyckte sådana från för ett halvt århundrade sedan.

Höger: Ett par förrymda humleuslingar har skaffat sig en bra utkiksplats bland stormhattarna.

En trygg håla?

En gammal granstubbe. Kärnan har murknat bort, men kvistarna är av "segare virke". De sitter kvar och bildar något som leder tankarna till ett medeltida tortyrredskap. Järnjungfrun, kanske. Men i själva verket är stubben kanske tillhåll för någon liten varelse som är skyddad där inne, mot stora och farliga rovdjur.

Julikväll

Efter några dagars regnande har molnen försvunnit och kvällssolen i slutet av juli är generös.

Fackelblomstren, Lythrum salicaria, till vänster kommer från barndomens Skylsjön i Sörmland, men har inte protesterat mot flytten utan spritt sig runt dammen. De rödbladiga klippståndsen, Ligularia dentata 'Desdemona', bredvid får snart stora och starkt gula blommor, men till dess bjuder den på färgsprak med hjälp av solljuset.

Det gamla äppelträdet till höger, med krokiga och vindlande grenar, ger inte mycket äpplen men är ett favorittillhåll för katter och skator. Den blå bänken är en paus på väg till växthuset, om man bara vill njuta av färger och dofter en stund.

Vår grå eminens

Oskar är enfärgat grå, med en päls som tät långhårig sammet. Varje hårstrå har en silvervit spets. I motljus omges han därför av en ljussiluett. Så här i medljus från kvällssolen får han i stället en rödgul anstrykning.

Det här är en osedvanligt vänlig och tålig katt – mot oss människor. Mot sin kusin Hubbe och hunden Sissi kan han ibland vara riktigt vass. Han skäms inte för att väsa åt jycken samtidigt som han stryker sig mot henne, och hunden har lärt sig att katter "sticks".

Husvagn?

Mikael och Johan, min äldsta och min yngsta med 23 år emellan, hjälptes åt att dra hem en gammal jaktkoja. Den hade kanske blivit bra som "funderingshus" för den som vill fundera mer avskilt, men det visade sig att den passade bättre som rökeri.

Inte ett marsvin, utan Moses

Moses, precis när vi hade hittat honom i kassen i korgen på magasinsvinden. Han fick ligga en stund hos två månader gamla Erik, som stortrivdes i Idas vagga. Moses är troligen bara några timmar gammal.